Behöver vi ha det så här?
Istället har vi ett läge där våra sympatisörer bland väljarna på kort tid minskat med mellan 3 - 400.000 väljare. Där en rad debattörer slår varandra i huvudet i frågor om vem som mosar vem och vem som gnäller mest eller vem som är mest höger eller vänster,  bra eller dålig socialdemokrat. Där sakfrågorna kommer i skymundan för alla stora egon som skall beskriva vad som händer i stället för att påverka utvecklingen mot något bättre, såsom att vi åstadkommer en enad vänsterfront och en gång för alla stoppar lönedumpningen, som EG-domstolen med hjälp av högerkrafter iscensatt. Kan vi?  Ja, vi kan faktiskt stoppa lönedumpningen!

Är det någon som kollar verkligheten bland väljarna?
Kanske är det dags att se över vår situation och fråga oss vad är det som händer? Eller skall vi bara sitta och prestigeladdat låta den ena sämre opinionssiffran efter den andra rinna genom fingrarna? Alla tycks vara överens om att detta med trepartisamverkan bör justeras åt det hållet. I vart fall fattade jag Mona Sahlins besked på det sättet. Men räcker det?

Stoppa lönedumpningen!
Vad betyder det att vi inte helhjärtat vill stoppa lönedumpningen?
Har någon funderat på varför Mp och V trots att de ju också "misslyckats" i fråga om trepartisamverkan fått högre sympatisiffror. Det enda rimliga hade ju varit att alla tre partierna fick ordentligt på nöten. Nej, men inte det. Det intressanta är då att både V och Mp företräder en linje där man är kritisk mot Lissabonfördraget och såvitt avser V i alla fall vill ha garanti för svenska fackliga rättigheter. Det som alltså SAP i vart fall i nuläget vägrar och lägger sig platt för högerkrafterna. Även detta kan skönjas som motiv för opionsomsvängningen.

Hårt väljarstraff väntar den som sviker 
Jag är övertygad om att väljarna hårt kommer att straffa SAP om de socialdemokratiska riksdagsmännen röstar för ratificering utan villkor om garanti för den svenska modellen. Det kommer nämligen att leda till fler Laval-mål och lönedumpning, se art 6 i Unionsfödraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan. Med Lissabonfördraget stadsfästs nämligen EG-domstolens marknadsliberala antaganden om de fria rörligheternas överhöghet över de grundläggande rättigheterna, bl.a. rätt till kollektivavtal och strejkrätt (art 28 i Rättighetsstadgan).

Rösta Nej om högerregeringen vägrar