Först summeringen:

Troskyldiga osanningar

Det har varit en envis troskyldighet över socialdemokraterna när det gäller Lissabonfördraget och fackliga rättigheter. EU-parlamenatarikern Åsa Westlund är en typisk företrädare och skriver på sin blogg (http://www.asawestlund.se/blog/omrostningen-om-lissabonfordraget/)att hon är starkt kritisk mot de som argumenterat för att riksdagen bör villkora en ratificering för att få bättre garantier för de svenska kollektivavtalen,varvid de viktigaste skälen skulle vara:
1. Vaxholmsdomen som hela diskussionen grundar sig på är beslutad på grundval av det gamla fördraget, inte det nya.
2. Det nya fördraget är bättre än det vi har idag, också på arbetsmarknadens område.
3. För att lyckas med en omförhandling krävs att alla andra länder också vill det. Det vill de inte.

4. För att lyckas med en omförhandling skulle man behöva få med sig alla på att göra detta. Det är otänkbart att Lettland och de övriga länder som delar Lettlands uppfattning skulle gå med på detta.
5. Det finns andra sätt som vi kan stärka kollektivavtalen på. Vi vill ändra i utstationeringsdirektivet på EU-nivå, och förhoppningsvis kommer också Sverige med egna lagändringar kunna stärka kollektivavtalen.

Jättebra om det stämde
Detta vore jättebra om det hade förankring i verkligheten men så är inte fallet och det vet varenda jurist som känner till något om EU-rätt. Mer specificerat beträffande påståendena ovan:
1. Sant men enligt Lissabonfördraget stadsfästs de marknadsliberala tankegångarna i Vaxholmsmålet, se art 6 i Unionsfördraget och art 51 och 52 i Rättighetsstadgan, dvs fria rörligheten för kapital och tjänster tar över fackliga rättigheter.
2. I viss mån sant då bl.a. fackliga rättigheter skrivs in i i fördragstext,art 28 i Rättighetsstadgan. Men samma begränsning som i 1 gäller, dvs de fackliga rättigheterna får vika om de kolliderar med de fria rörligheterna för kapital och tjänster
3. Osant eftersom högerkrafterna vill ha igenom det nya fördraget varför ett villkorat JA hade kunnat pressa igenom förbättringar. Men partiet har valt att svika löntagarna på denna punkt. Vi hade alltså försatt Kommissionen i samma läge som Irland, som kan påräkna väsentliga undantag för att efter denna form av "övertalning" rösta JA
4. se 3 ovan
5. Osant och hon har själv under 3 och 4 angett skälen till det: högerkrafterna kommer inte gå med på att stärka fackliga rättigheter. Annorlunda hade läget varit om vi villkorat ratificering av Lissabonfördraget. Men nu svek vi på denna punkt.

Nyfiken på sanningen?
Man vill naturligtvis tro partiledningen och EU-parlamentarikern Jan Andersson men den som är minsta nyfiken minsta nyfiken på sanningen kan läsa i Kommunalarbetaren vad den arroganta EG-domaren Pernilla Lindh säger om detta. (http://www.ka.se/index.cfm?c=85234). Man kan ju i vart fall känna hederlig tveksamhet när man läser detta och jämför med vad våra egna uttolkare som inte är jurister och inte är insatta i EU-rättens mysterier säger.

Sven-Erik Österberg berättar sagor
En annan sagoberättare uppträdde i dag – vår gruppledare i riksdagen Sven–Erik Österberg. I Kommunalarbetaren (http://www.ka.se/index.cfm?c=85338) påstår han att det var en "Strategi från regeringen att nu tvinga fram en omröstning för att vi ska rösta nej till Lissabonfördraget. Då skulle socialdemokraterna få skulden för att det inte godkänns... Skulle vi nu ställa krav om garantier för kollektivavtalen så tog det flera år innan vi hade chans att bli klara med ett nytt fördrag. Visserligen är det riktigt att det blir svårare att i framtiden få igenom garantier för kollektivavtalen och strejkrätten när Lissabonfördraget är godkänt.Men det viktigaste är som sagt att vi får ett funktionsdugligt EU."

Även Göran Färm är bra på historier

Detta skall sammanställas med vad Göran Färm sagt i AiP nr 44 om möjligheten att "För att få undantag för de svenska kollektivavtalen måste alla EUs regeringar och parlament gå med på det. De borgerliga högerregeringarna i Estland, Lettland, Litauen, Polen och Italien kommer aldrig att gå med på att förstärka fackliga rättigheterna ännu mer. Glöm det."

Förtjänar Sven-Erik Ö. tilltro?
Bara tanken att Reinfeldt skulle riskera nesan att stå där som ordförande och ha "förlorat" Lissabonomröstningen är så sökt att den inte förtjänar minsta tilltro. Men viktigare är att partiledningen helt plötsligt alltså medger att det är sant vad kritiker påstått, nämligen att när vi nu ratificerat Lissabonfördraget blir det svårt att genomföra garantier för den svenska modellen.

Svenska modellen säljs för att genom JA få ett funktionsdugligt EU

Varför har man inte tidigare sagt att meningen var att köra över de svenska facken och fackliga rättigheter i syfte att som man tror få ett "funktionsdugligt EU"?  När vi alltså röstat JA till Lissabon som lagfäster EG-domstolens marknadsliberala lavalerier så räknar man alltså med att man sålt  den svenska modellen. På annat sätt kan dessa fakta inte gärna tolkas.

Kännbar väljarreaktion
Naturligtvis kommer denna medvetna bluff i dagen. Därför är det dags nu när omröstningen nästan ägt rum att börjar sudda i argumenteringen. Men det är märkligt hur Sven-Erik Österberg nu medger det faktum som han tidigare beskyllt andra för att vara åsiktscharlataner för. Oavsett vad man nu säger så kommer väljarnas dom över taskspelet kring ratificeringen av Lissabonfördraget att bli kännbar.

Inför EU-valet:

Demokrati med tveksamma grepp

När jag sagt detta så får jag konstatera att en demokratisk process ägt rum visserligen med klart konstitutionellt tveksamma grepp
* borde överlämnandet av makt ha skett i form av antagande av grundlag?
* är det inte rimligt att folk fått folkomrösta?
* borde man inte ha väntat med att rösta JA till dess utredning om vad JA innebär förelåg?

Majoriteten har beslutat
Men majoriteten har beslutat sig. Jag kan inte ställa kravet på mig själv att tycka det var välbetänkt. Eller ens att det skett genom en schysst process. Däremot anser jag det viktigt att alla vi som varit kritiska fortsätter att granska "de andra" så att de nu verkligen gör något i enlighet med vad de lovat, nämligen att garantera - så gott det nu går - fackliga rättigheter.