TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Som svar på rubriken:

 Nej det skulle inte jag. Ibland kan det som är privat rymma allmängiltiga tankar.  Inför omröstningen som lett till lagändringen  den 1 maj så har jag på denna blogg skrivit ett flertal inlägg i frågan.

 

Gammal bästis

Jag fick ett telefonsamtal från en person som var en absolut bästis under min lumpartid. Vi tröstade varandra när det var trögt på kasern eller när vi tyckte att det var ledsamt. Vi hade mycket roliga grejer för oss; en och annan vinare, tjeskoj och det vi killar inte begrep hos våra tjejer. Efter lumpen läste vi båda på Högskolan någon termink men våra vägar skildes. Det var så roligt att han ringde och vi berättade i breda pebnseldrag vad som hänt sedan ungdomsåren. Han blev polis och jag jurist. Han gifte sig, fick barn och hus fick jag reda på. Jag berättade att jag upptäckt min homosexualitet, gift mig med en man, fått en dotter och skaffat hus. Båda var vi pensionärer och bestämde att vi skulle träffas vid vårt förestående Stockholmsbesök. Jag kände mig uppåt och glad att få träffa min bästis från förr.

 

Googles-sökning
Litet nyfiken sökte jag på Googles för att få litet fler data om min kompis. Det som genast kom upp var undertecknandet av uppropet "Bevara äktenskapet för man och kvinna" (http://www.bevaraaktenskapet.se/). Jag blev helt bestört - det kunde inte vara sant. En sökning på hans fru bekräftade att båda skrivit under. Entusiasmen för att träffa min kompis svalnade men jag tänkte att jag måste ge dem en chans. Kanske var det ett misstag som de nu ångrade. Ja så måste det vara. Som en av uppropets initiativtagarna fann jag f.ö. moderaten Anna Maria Corazza Bildt som nu försöker komma in i EU-parlamentet.

 

Uppropet ren färfalskning

Redan i uppropets ingress borde man reagera: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör ”den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten” (artikel 16). Är det någon som tror att mänskliga rättigheter någonsin kan användas för att diskriminera någon, ja ens homosexuella? Nej citatet i uppropet är rena förfalskningen. I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det: Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Artikel 16.

 

Försåtlig omskrivning
Är det någon som i FNs förklaring hittar något om att familjen nödvändigtvis bygger på äktenskapet mellan man och kvinna? Genom denna försåtliga omskrivning så blir samma heterosexuella äktenskap "den naturliga och grundläggande enheten". Alltihopa är alltså en konstruktion för att stämma med uppropets intention. Men har man inte dessa "religiösa" skygglappar så kan FNs text läsas som om homosexuella äktenskap omfattas av FNs förklaring. Det finns fler saker att säga om uppropet men jag nöjde mig med att skriva till min "bästis" från förr.

 

Är det ni som skrivit under ,,,
Hej! Av en händelse sökte jag på era namn på nätet... såsom undertecknare av ett upprop från den "Evangeliska Alliansen" med en katolsk biskop i spetsen för andra homofober: ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!”... Jag skulle vilja ha er kommentar till detta innan vi träffas. Är det verkligen ni som undertecknat detta upprop? Och hur ser ni på det i dag? Det är ju knappast någon mening att vi träffas om inte detta är utklarat. Visserligen är den debatten för mig avslutad men det skulle ändå kännas minst sagt säreget att träffa några - om och gamla vänner - som till den grad missunnar mig min livsglädje att få leva i hop som gift med den jag älskar. Så en kommentar tack!

 

Roligt att höra din röst men vi har inte tid längre att träffa dig...

Min "bästis" svar: Hej och tack för trevliga bilder, som gav besked om hur fint och charmigt Ni bor. Att det kan vara lite blåsigt ibland förstår man. Vi åldras lite till mans men du var lätt igenkännbar och övervikten var inte så påfallande som jag trodde efter den viktuppgift Du gav mig. Det var roligt att höra Din röst och förstå att Du trivs och har det bra. Det var det jag önskade när jag fick infallet att ta kontakten. Vi är inga homofober och har i vår närmaste vänkrets under c:a 30 år haft två sammanboende män (tyvärr idag båda döda) som vi umgåtts med ofta både i deras hem och i vårt). De har aldrig drivit frågan om partnerskap och äktenskap, utan uppträtt som vilket annat par som helst. Om homosexuallitet har vi inte tagit annan ställning än att ordet/termen äktenskap gott kan vara förbehållet giftermål mellan man och kvinna. Din långa beredning med källhänvisningar mm har jag endast hastigt ögnat igenom lite här och där , då vi saknar intresse för saken. När det gäller söndagen, så ger det sig själv för vår tid är lite knapp. Ha det så bra i fortsättningen!


En omgivning av verkligt goda vänner...
Och jag svarade: Jag blev jätteglad att ni ringde och min man kan intyga hur jag såg fram emot mötet i Stockholm. Men det var ju tur att ni fick tidsbrist så att vi slapp att reda ut denna besvärliga situation. För mig blev det nämligen jättebesvärligt när jag upptäckte era underskrifter via Googles. Jag blev så häpen att jag först inte trodde det var sant. Sedan möjligen att det skulle vara något slags misstag som ni kunde förklara. Jag känner ju dig som en ganska radikal man, men det var ju längesen.
Du säger att ni inte är homofober och det är säkert riktigt men nog finns det åtskilligt av fördomar om homosexuella som odlas i det upprop ni undertecknat. Du säger också om era avlidna homosexuella vänner att "De har aldrig drivit frågan om partnerskap och äktenskap, utan uppträtt som vilket annat par som helst". Jag vill påstå att min man och jag - även om jag faktiskt jobbat inom RFSL för vår sak - uppträtt som vilket annat par som helst, nämligen varit kära, bildat parförhållande, fått barn och sedan när detta känts bra gift oss. Men ni har alltså skrivit på ett upprop, varigenom vi skulle missunnas sista ledet och det led som era döda vänner aldrig fick uppleva, allt p.g.a. människors fördomar.
Du säger också "Om homosexuallitet har vi inte tagit annan ställning än att ordet/termen äktenskap gott kan vara förbehållet giftermål mellan man och kvinna". Nu är det ju så att ord inte bara är ord utan faktiskt symboler för tankar. Och vad är det då för tankar som ligger bakom detta ställningstagande visavi de aktuella orden? Av uppropet framgår att man inte förnekar att det finns också homosexuella parförhållanden. Är det då inte precis samma förhållande som i Sydafrika förr låg bakom att det fanns parkbänkar bara för vita. Eller i sydstaterna i USA där det fanns skolor bara för vita och bara för svarta. Enligt uppropet finns både homo- och heterosexuella förhållanden men bara de sistnämnda skall få gifta sig i äktenskap. Man frågar sig är detta rimliga tankar? Att dessutom klä dem i en religiös språkdräkt gör inte saken smakligare när man tänker på budskapet om Guds allomfattande kärlek, som rimligen utan mänskliga fördomar också omfattar homosexuella par.
Tidigare tog jag strid för vad jag stod och det kan jag fortfarande göra. Men när jag blivit äldre så har jag faktiskt försökt få en omgivning av vänner som inte ifrågasätter grundläggande värderingar för mitt liv. Därför är det nog lika bra att vi skippar tanken på att träffas så länge ni fortfarande är beredda att försvara den "Heliga alliansens" upprop. Ni vet ju var jag finns om det skulle bli aktuellt. Nu far vi i alla fall till Stockholm för att fira en mycket gammal god väns bröllop. Och det är ett fint heterosexuellt bröllop med en tjusig brud och en snygg och trevlig brudgum. Och är det någonting jag verkligen unnar dem så är det all lycka i sitt äktenskap. Jag hoppas att också ni har det bra i fortsättningen!


Ibland rymmer det som är privat allmängiltiga tankar. Exempelvis kan man kompromissa om demokrati och alla medborgares rättigheter? Skall vi i våra parker ha bänkar bara för vita?



2009-05-28, 22:46  Permalink
Andra bloggar om:  
Jag har också skrivit på den listan.
Och jag har inte samma uppfattning
som RFSL. Får man inte det för att
du skall vara vän med någon så är
det ju upp till dig. Men jag tycker
du är överkänslig. "Ni" har ju ert
partnerskap. Det fär väl duga?


Bo Widegren: "Vi" har ju vårt partnerskap och "Ni" har äktenskap, enligt dig. Så bör vi göra skillnad i vårt samhälle. Precis som i USA sydstater förr de fanns skolor ör vita och sämre skolor för svarta. Eller som i Sydafrika förr där det fanns parkbänkar för vita och saknades överhuvudtaget för svarta. Nej det duger inte och en majoritet av Sveriges politiska partier har guskelov gjort ändringar i lagen så fr.o.m 1 maj är vi gifta i äktenskap. Och tillhör dem som skrivit på listan så är du bara att beklaga och bevare mig väl för din vänskap. Du behöver f.ö. inte alls skriva några kommentarer på min blogg heller då jag hittat dig på nätet som försvarare av Sverigedemokraterna.
Jag har som absolut minimikrav att fullständigt riktigt namn anges och en riktig epost- eller webbadress anges. Stämmer inte detta så deleatar jag obönhörligt kommentaren. Jag tolererar alltså inte anonymitet på min blogg. Därför har jag tagit bort tre inlägg här som skrivit under signatur, inte angett adress eller angett adress som inte tar emot e-post.

Detta har visat sig vara en god sanering eftersom de flesta invektivfyllda eller mer eller mindre fascistiska inlägg försvinner då, eftersom den typen av kommentatorer inte tycks stå för vad de säger.
Du skriver att du är jurist.

Äktenskapsbalken hade onekligen som syfte, att ekonomiskt reglera förhållandet mellan två makar, som bildar familj, med förväntade eller möjliga barn och med frågan om arvsrätt.

Om jag fattat en del uppgifter rätt, så skulle samkönade par kunna träffa ett avtal, att för deras förhållande skall reglerna i äktenskapsbalken gälla.

Varför var den lösningen omöjlig?


Bo Widegren: Alla lösningar är naturligtvis möjliga både för homo-och heterosexuella par. Poängen med den nya lagstiftningen är att homosexuella par inte diskrimineras och det var också poängen med min bloggartikel. Kan detta möjligen ha undgått dig?

Själv har jag bildat familj och fått ett älskat barn så jag har ingen förståelse för att min syster som bildat en heterosexuell familj skall ha någon slags gräddfil.
Visst står jag för vad jag skriver Bo. Till skillnad från ditt påstående så finns kanske motsatsen att betänka hos de anonyma. Skulle du vilja överväga den tanken ? Att jag på detta sättet faktiskt står mer fast vid mina tankar och åsikter än andra. Vad man då gör är att man tar bort åsikter. Minskar möjligheten för en utveckling. Resultatet blir att vi utesluter åsikter på detta sättet, mig en allmän person som anonym röst, en av många. En sorts talan för en sak du själv kanske står för. En röst mindre. En åsikt mindre. Valet är ditt. Förstår jag dig rätt så tänker du noga igenom dina beslut så väl att du förstår att inte tycka dig ändra dem i efterhand, att du sedan ändrar dina beslut. Därför är detta försök till förståelse vilket i andra sammanhang med andra personer kunnat varit ett samarbete, det blir avslutat från fler sidor än bara din egen.

Detta är dock reglerna för dessa sidor vilket jag är fullt på det klara med. Socialdemokratin ger mig då svaret jag sökt under denna långa tiden att den inte är så demokratisk som den utger sig för att vara. Liksom andra partier. Socialdemokratin är tyvärr en politik av principer mer än sympati och förståelse för människan i samhället. Det tar emot att inse, känns tungt. Hoppet minskar för vad jag trott på. Ett land som inte begränsar dess gränser eller viljan att leva i frihet med sina medmänniskor för samma sak. Demokrati, omsorg förståelse för varandra.

Detta säger mig ytterligare att mina misstankar varit sanna. Det behövs en ny politik inom landet. Landet i sig behöver inte enbart förändring och att ett parti kan inte införa positiva förändringar éns så mycket som mot en dålig utveckling om det själv inte förstår att samtidgt förändras efter utvecklingen med det samt att en utveckling inte måste innebära enbart negativa förändringar bara för att det står på nyfödda svaga skakande ben. Den behöver bara lite förståelse, sympati inför dess faktum som existens. Som du. Som jag. Som alla andra.

Andra kommer att ta över min röst och verka över den under andra avsikter. Vad människor ser hända.

Vinst makt och profit sprider alltså ut sig över landet på fler sätt än vad vi vill försöka förstå och det med denna ovilja att se det som möjligheter istället för hot.



Bo Widegren: Jag förstår inte riktigt vad din kommentar trots sin ordrikedom har med min bloggartikel att göra. Däremot är jag bestämd på att de som demonstrerar med mask för ansiktet och skriver anonymt inte har mitt stöd i den demokratiska utveckling jag vill stödja.
Mycket roligt att läsa. Det var just precis detta jag försökte skriva ned Bo !

Denna masken för ansiktet du skriver om kan inte finnas om vi bemöter dem men däremot om vi INTE bemöter dem. DÅ sitter den kvar på sin plats och får full frihet att spela ut.

Detta förstår du kanske då inte heller till en början men om personer med denna mask inte vill ha masken på så söker de kanske sympati och förståelse från någon att avlägsna denna "mask". Dvs kunskap, information om andra ideologier om vi skall tala om politik där masken är symbol för en annan "insikt" eller tro. Ideologi.

Var jag uppväxt som brottsling så visste jag inget annat sätt att försörja mig än att stjäla. Hur - lär jag mig hederligt arbete om vi inte ger de människorna chansen att se, förstå eller lära sig !?

Och sedan skall vi då sitta och tala om sympati, medkänsla och demokrati. Nä dra åt..

Otrolig misstänksamhet kallar jag detta och finns verkliga anledningar då skall jag vara tyst. Om inte så avslutar jag mina besök här. Inte du.


Bo Widegren: Jag är inte beredd att ha debatt med massa ansiktslösa eller anonyma på min blogg. Det handlar inte om bristande medkänsla mm utan om att jag bara diskuterar med dem som är beredda att möta mig öppet. Demokratin vinner på öppenhet enligt min mening. Och de som är rädda får testa på andra bloggar. Punkt.

Min blogg handlade ju egentligen om något annat.
Det är sjukt att detta fortfarande är en diskussion som måste föras. Självklart ska vi behandla alla lika och jag förstår mig inte på de som engagerar sig i motståndet mot denna rättighet för homosexuella. Visst har man rätt att ha den åsikten och visst ska åsiktsfriheten respekteras, men det är märkligt att man väljer att ta den kampen som den viktigaste när vi har såväl AIDS, svält och krig runt om i världen.

KD ska skämmas för sin inställning och det var trist att regeringen inte lyckades ena sig i frågan. Även Socialdemokraterna ska skämmas det grövsta som med ett tolvårigt maktinnehav inte lyckades driva igenom en lag för samkönade äktenskap. Vad var problemet under dessa 12 år? Homofobi?


Bo Widegren: Håller helt med dig och tycker också att det kunde gått fortare under mitt eget partis regeringsinnehav. Men jag tillskriver ändå S och V och MP äran att ha börjat med att lagstifta mot diskriminering p.g.a. sexuell inriktning och partnerskapslagen, vilka båda lagstiftningsåtgärderna genomfördes under starkt motstånd inte bara från KD utan även övriga borgerliga partier. Så jag tror inte att homofobi var problemet utan att det tog tid att steg för steg förbereda det som skedde i våras. Men visst kunde det ha skett snabbare.
Vi vänder på det, Bo.
Min homosexuella vän skulle skriva på en protestlista för att få bort möjligheten att heterosexuella skall få gifta sig. Han tycker att äktenskapet är till enbart för samkönade personer. För mig vore det precis samma sak som din väns agerande.

Ha det gott tillsammans med din man och dotter.

Eva


Bo Widegren: Tack för din kommentar!

Men har du tänkt på att det skulle förutsätta att vi levde i i ett homosexuellt präglat samhälle, djärva tanke. Jag har faktisk upplevt det en gång och det var på ett bösseleijer i Danmark på en liten ö en sommar för många år sedan när jag hade nyligen "upptäckt" min homosexualitet. Vi var 60 bögar på lägret och om du visste hur sklönt det var för den rödde då betydligt yngre bögen att vistras i denna miljö. Första kvällen grät jag av glädje i famnnen på en söt kompis. Jag skulle tro att det var samma känsla som jag förmodar kvinnor kan få på ett kvinnoläger.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!