Jan förnekar i sin iver att prisa Lissabonfördraget att man genomdrivit det trots att folkomröstningsnej 2005 och 2008 och man därför aktat sig för folkomröstningar i andra länder än Irland där det varit grundlagsfäst -detta föder knappast  annat än tankar om politiskt trixande. Man drev helt enkelt igenom fördraget trots att projektet saknar folklig förankring. Han förnekar att den ekonomiska krisen - inte minst just på Irland och i de baltiska länderna - förvärrats av deltagande i det europeiska valutasamarbetet, då man inte kan låta valutan röra sig utan är hänvisad till drastisk åtstramningspolitik.

Fri rörlighet framför sociala och fackliga rättigheter

Jan tycks inte inse risken med toppstyrning genom EU-president och dito utrikesminister samt den militarisering av EU som genomförs.
Han vill heller inte se att kollektivavtal, hyresreglering, alkhol- och spelmonopol är viktiga värn mot den oregklerade marknadens sociala konsekvenser och som nu utsätts för pressen från en än starkare centralmakt i Bryssel. Inte heller tycks han vilja se att fördraget sätter den fria rörligheten för kapital och tjänster framför sociala och fackliga rättigheter. Denna verklighetsflykt är desto märkligare som EG-domstolen i ett flertal fall klarlagt detta med början i den s.k. Vaxholmsdomen, där fackliga stridsåtgärder sågs som ett brott mot den fria rörligheten.

EUs klåfingrighet

Inte heller tycks det utbredda missnöje över EUs klåfingrighet i skitsaker vara något som Jan uppmärksammar. Det gäller allt från bönder som skall bygga ut sina djurstallar, grönsaksodlare, biodlare till busschaufförer. Överhuvudtaget så saknas en gränsdragning för vad EU skall lägga sig i. När det gäller upphandlingskravet så går man där strikt på vad som är billigast i ett avgränsat projekt vilket lett bl.a. till att omsorg och vård anknutits till stora ofta intereuropeiska kedjor, som kan använda andra avtalskonstruktioner. Detta har i många fall orsakat att den kommunala självbestämmanderätten satts ur spel. Det kan ju nämligen hända att det finns sakliga skäl för att gynna en kommunal entreprenör som har anknytning i bygden och alltså betalar skatt i kommunen samt anställer kommuninvånare. Brysselstyrning i kommunala frågor medför med nödvändighet en trångsynthet ja ibland blindhet för vad som är bra för medborgaren.

Godmorgon världen blir Goddag yxskaft 

Men istället för att tala om detta så ger sig Jan Andersson på Tiden och Efterarbetet med generella floskler som "åsikterna i Tiden och i Efterarbetet känns ålderdomliga och inte bidrar till en framtidsdebatt". Han vill ha litet mer "Godmorgon världen" över dem. Det nämnda P1-programmet missar inte jag heller gärna, men att överhuvudtaget jämföra detta veckoaktuella program med idé- och debatttidskriften Tiden visar bara hur Jan slår sina rallarsvingar. De som nu inte prenumererar på den kan gå in på hemsidan och försäkra er om att agendan där är rykande aktuell: Det handlar om olika aspekter på finanskrisen, om fackföreningsrörelsen och framtiden, reformera socialförsäkringarna, när marknadsidéerna möter verligheten osv. Bl.a. är den skickliga skribenten Anne-Marie Lindgren från vår tankesmedja ständig medarbetare. Även i sak har Jan alltså fel.