TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Höger och vänster i abortfrågan.
På bloggen Kristen Vänster har Anna Ardin skrivit om Ja till livet - om abortmotstånd från vänster. Ganska tänkvärt. Men inte därför att dessa tankar löser frågeställningen om abort men för att klargöra att visst finns det en skillnad på vänster resp högersynsätt i abortfrågan. För den som är intresserad av Annas resonemang får jag hänvisa till länken.

 

Ja till ett bra liv för barn

Själv tycker jag det är viktigare: Ja till ett bra liv för barn. Det är att märka att Anna också skrivit en variant på sin egen blogg som inleds litet mer drastiskt: "Jag anser att slakt bör förbjudas. Att liv är heligt är en viktig princip. Därför är jag också emot abort." M.a.o. är Anna tydligen förutom feminist, socialist, abortmotståndare också vegetarian.

 

I själva sakfrågan vill jag alltså säga följande:

När blir liv och i så fall heligt?
Anna talar om att liv är heligt. Och det låter fint och riktigt. Men vilket liv är heligt? Är spermien i min sädesblåsa, som ju är levande i den meningen att den rör på sig, och ägget i äggledaren heligt? Är själva samlaget heligt - ja i så fall är det många som är riktigt religiösa. Uppstår heligheten vid spermiens inträngande i ägget? Är det då livet uppstår? Eller först senare i fosterutvecklingen? Eller är heligheten inte förknippad med bästa garantier för ett bra liv för barn?

Förbud och sanktion
Anna talar om att förbjuda abort i vissa lägen. Men så fort man talar om förbud så måste man bestraffa de som överträder förbudet. Är det det vill ha tillbaka? Eller menar Anna att straffet skall utdömas först på yttersta dagen? Om det sista gäller så behöver vi kanske i människosamhället överhuvudtaget inte bry oss med något förbud?  Eller har jag fel?

Utopia - men är det inte litet väl långt borta ..?
Men Anna talar om vackert utopia: ... i det fullständigt jämställda samhället. Där de människor som inte bara haft reella möjligheter att undvika graviditet utan även får fullständig ekonomisk, social och annan kompensation från samhället för smärta, insatt tid och andra möjliga problem i samband med graviditet och förlossning, och som i de fall där barnet inte adopteras bort har en fullständigt jämlik ansvarsbörda med den andra föräldern, inte riskerar karriär, status eller en trygg ålderdom mer än han oavsett om förhållandet fortsätter eller ej – där vore det rimligt att säga att allt liv är heligt, där skulle de oföddas rätt kunna värnas – utan att det leder till sociala katastrofer.

Och vad gör vi intill paradiset Utopia har blivit verklighet?
Man kan sucka av grämelse över att vi inte har nått längre på den stig Anna pekar ut mot Utopia.  Och som med önskvärd tydlighet framgick så är långt kvar till utopia om det överhuvudtaget är möjligt på jorden bland oss människor. Såsom politiker kan vi därför inte rimligen stanna upp där utan måste fråga oss hur vi praktiskt politiskt skall förhålla oss i dessa frågor under "väntetiden". Ja man kan t.o.m. räkna med att även om utopia uppnås så blir vi människor knappast så gudalikt perfekta att vi inte gör "snedsteg" med bl.a. graviditet som följd. Nej, praktiskt politiskt kommer vi aldrig ifrån denna svåra fråga. Sedan må vi drömma om och försöka förverkliga bättre förhållanden - självklart.

Fri abort - Ja till ett bra liv för alla barn
I detta läge så tycker jag att kvinnan skall ha en exklusiv rätt att bestämma om hon vill fullfölja graviditeten eller avbryta den. Det är också faktisk att ta vara på det ofödda barnets rätt att ha en mamma (och kanske en partner till henne) som välkomnar barnet. Det blir bara fruktansvärt dåligt för barnet om människor påtvingas föräldraskap.

 

Jag säger klart NEJ till Kristen Vänsters framställning

Därför säger jag klart Nej till Anna Ardins framställning. Även om Anna Ardins motiv är gott så leder hennes resonemang fram till en religiös fundamentalism där man i "god anda" påtvingar människor förhållningssätt som inte är rimliga. Detta är inte rimligt ur vare sig ett höger- eller vänsterperspektiv. Och jag kan tänka mig att Gud nickar instämmande. Jag tror han/hon bättre förstår sig på detta med barns bästa än alla utopiadrömmare



2009-10-21, 12:08  Permalink
Andra bloggar om:  
Hejsan Bo!

Här händer det massvis med saker på några få timmar. Var det inte någon Leif som hade skrivt artikel och vart tog dom två kommentarerna vägen ;)


Men till ämnet. Jag inställer till fullo med dig. Det är upp till kvinnan om hon vill göra abort eller inte.

Men även där finns det väl någon yttre gräns? Det finns ungdomar som medveten har oskyddat sex och använder "abort" utifall de blir gravida.

Nu är det en liten liten procent som gör på det viset. Men de finns. . . Där bör det väl finnas en gräns? Jag läste om någon engelsk tonåring som vid 15 års ålder hade gjort många abort. Det är väl inte okej?


Bo Widegren: Nej detvar Peter Weiderud, ordf i Broderskap som har sitt foto och namn överst och jag observerade inte att artikeln skrivits av Anna Ardin så jag fick ändra hela baletten.

Visst har du helt rätt jag menar fri abort imnom de nu angivna tidsramarna i gällande lagstiftning. Jag tror inte så mycket på "medvetet" oskyddat sex . Däremot tror jag att det ibland bara "blir så" eftersom man har svårt att hejda sig och ingen av parterna planerat tillräckligt väl. Och när det gäller detta med många aborter hos någon enstaka tonåring - hur menar du att man skall lösa det? Stänga in flickan eller "täppa till" med något slags kyskhetsbälte? Nej det finns alltid destruktiva människor som varken förstår sin egen eller ev. barns hälsa. Men det får vi ta och möjligen försöka hjälpa vederbörande att inse vad hon/han håller på med.
Jag hoppas innerligt att vi kommer att nå fram till det samhälle där jämlikhet råder och där vi inte behöver varesig slakta, jaga eller abortera och därför kan förbjuda det. Vi skulle redan idag kunna förbjuda mycket av det utnyttjande av djur och människor vi sysslar med idag, men abort är verkligen inte en av de saker vi skulle kunna förbjuda.

Jag vill vara ytterst tydlig med att man kan vara emot abort utan att vara för ett förbud. På samma sätt som man kan vara emot knark men för sprutbytesprogram eller emot köttindustrins djurplågeri utan att vilja jämställa dödande av djur med mord.

Abortmotståndare i ett vänsterhänseende betyder vilja ändra på samhället för att minska aborterna, inte att straffa och hindra individer.


Bo Widegren: Tack för din kommentar, Anna! Jag tror att vi är helt överens på en punkt, nämligen att det vore lyckligast om det inte finns skäl för den enskilda att begära abort. Och jag tror visst att man kan vara emot abort utan att förbjuda sådana. Skillnaden mellan dig och mig tror jag är att jag uttryckligen vill säga att jag inte är emot abort där en kvinna vill avbryta havandeskapet oavsett vad anledningen är. Jag tror nämligen att ingen blir en bra förälder som påtvingas detta. En begränsning är naturligtvis de tidsramar som finns i gällande lagstiftning. Det finns ytterligare en begränsning som jag vill föreskriva, nämligen att det inte skall vara tillåtet att ta reda på barnets kön. Däremot vill jag inte ställa hinder för utrönande av eventuella skador på fostret.

Nå är det nu någon egentlig skillnad på att vara emot abort men inte vilja föreskriva förbud å ena sidan och vara för abort om kvinnan bestämmer sig för att avbryta havandeskapet? Den kanske i praktiken är subtil men jag har svårt att bortse från att den första inställningen är moraliserande medan den andra bygger på att man förlitar sig på att individen själv bäst kan bedöma om man kan bli en bra förälder.
Hejsan!

I grund och botten håller jag med dig om fri abort.

Men blev lite tankfull när jag kom och tänka på den där tjejen. Rent teoretiskt borde ”fri abort” också ha en gräns. Hur många aborter skall man få göra för skattebetalarnas pengar?

Principen är odisputabel: alla ska få välja själv ifall de vill göra abort. Men i praktiken borde vi ha någon gräns för hur många man får göra per person. . . Då utgår jag ifrån att det skadar individen själv att göra många abort och kostar skattebetalarna pengar.

Men nu är det kanske inte helt hundra procent relevant. Dessutom har jag bara läst om ett sådant fall och det var en engelsk flicka.



Bo Widegren: Tack för din kommentar, Mahamed. Jag håller med dig att samhället alltid har att granska kostnaderna för en verksamhet men knappast i det här fallet. När det gäller frågan vad som skadar individen måste vi i de flesta fall förlita oss på att individen själv gör den mest riktiga bedömningen annars tar vi på oss en förmyndarattityd. Enda undantaget är väl om en individ tänker ta sitt eget liv, är på god väg att knarka eller supa ihjäl sig.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!