Vi Ystadbor kom med buss i regn söndagen den 22 för valupptakten i Landskrona tillsammans med kamraterna från Tomelilla och Simrishamn. Framkomna upphörde regnet och vi underhölls av Cabaret Mix. Vi kom från alla håll i Skåne och marscherade i tusental med två musikkårer. Internationalens budskap Upp till kamp klingade mellan väggarna i Landskronas arbetarstadsdel och Arbetets Söner fick åskådare att glatt vinka till demonstrationståget. Så var vi framme vid Rådhustorget, som snabbt fylldes och omgavs av en röd fanborg och informationsstånd från olika arbetarorganisationer.

Helene Fritzon, Mona Sahlin och Anders Karlsson. Anders, ordförande i Landskrona arbetarkommun, och Helene i distriktet hälsade oss välkomna. När Mona äntrade scenen ville applåderna aldrig sluta och det kändes att vi alla slöt upp bakom henne och verkligen ville vara med att föra henne till statsministerposten.

Mona refererade till sången I natt jag drömde, som framförts av Cabaret Mix, och talade om att hon formulerat sina egna drömmar i boken Möjligheternas land.

Vi vill ha jämlikhet inte för att vi är snälla, utan för att det är modernt, effektivt och gör så att alla mår bättre. Det framgår bl.a. skriften Wilkinson-Pikett, Jämlikhetsanden. Social stress av ojämlikhet är bokstavligen livsfarlig både för dem med låg och hög ställning i samhället.

Mona tog upp en minneslapp med priser för allt från ett år i grundskolan till kejsarsnitt och höftledsoperationer. Frågan är hur vill du betala, försäkring eller solidariskt via skattsedeln? Jag tycker fortfarande samma sak som en ung partisekreterare en gång sa, att det är ganska häftigt att betala skatt. Fråga om man tänker på vad skolan kostar, vad eventuell sjukdom kan kosta, vad omsorgen om äldre kostar och hur man vill betala. Gräddfilerna skall bort. Åt var och en efter behov måste återigen bli vägledande.

Dessutom blir ju ingen sjuk friskare för att de blir fattiga eller äldre piggare av att beskattas hårdare. En fråga mot åhörarna om hur många som känner någon ung arbetslös ger mängder med uppsträckta händer.– Ni är en synvilla enligt Reinfeldt, och jag har inte glasögonen på så jag kanske ser fel jag också,.

Mona lovar att återställa rättvisa för pensionärer, inom arbetsrätten och socialförsäkringarna (stupstockar bort) och att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna.

Huvudfrågan är emellertid rent ideologisk: vilket Sverige vill vi ha på litet längre sikt? Den blå alliansen har under denna mandatperiod riktat effektiva angrepp på den svenska modellens tre grundpelare:

• partsrelationen i jämvikt på arbetsmarknaden
• socialförsäkringssystemen byggda på inkomstbortfall
• välfärdsverksamheter gemensamt finansierade

Färdriktningen och vår framtid avgörs den 19 september. Att vi står inför ett avgörande vägval måste vi få väljarna, särskilt våra egna sympatisörer, att förstå.

(Detta är ett torftigt referat av Monas tal som var både engagerande, roligt och framfört med kraft. Helsingborgs dagblads rubrik Sahlin eldade S-leden är ett nötskal.)

Ystad arbetarkommun med ett 30-tal medlemmar applåderade entusiastiskt

Stefan Malmberg

Roger Jönsson och Jasenka Mauzer Åkerlund

Leif Haglund och Bo Widegren var upprörda över högerregeringens besparingar inom vård och omsorg... 25000 anställda bort... överens om hur viktigt det är med tummen upp

Så åt vi korv, drack festis och taktiksnackade med kamrater från hela Skåne till tonerna av Grus i dojan tills det åter började regna. Då var det dags för bussen hem.

 Som Mona sa: Nu gäller det! Vilken färdriktning skall vi ha i Sverige och Skåne?
Bo Widegren