Mediagamar vill ha blodigt kalas på Bodström (och socialdemokratin)
Nog är det märkligt: En man i sina bästa år familjefar och mitt uppe i en karriär med många facetter tar något års time out för att just ägna sig åt att vårda dessa två faktorer istället för att fullfölja ett riksdagsuppdrag, som skulle tillkomma samtidigt som en tänkt valseger för de rödgröna med en ministerroll för just denne man. Helt plötsligt översvämmas de borgerliga drakarna med artiklar drypande av giftigheter om bristande lojalitet, såsom ”Henrik Brors: Bodströms agerande märkligt”  och grundlöst ifrågasättande av de anförda motiven, såsom Peter Wolodarskis ”att tala om pappors föräldraansvar blev ett fräckt försök att blanda bort korten”..

Bodström är inte bara pappaledig utan ett monster i borgarnas ögon
I DN ges under rubriken Bokslut Bodström en nidbild av Thomas Bodströms tid som justitieminister. Han skulle ha stått som ”symbol för hårdare tag mot kriminella och det framväxande övervakningssamhället” medan ”han i valrörelsen talade han om förebyggande insatser”. Därför ”saknade budskapet politisk trovärdighet”. Ja, detta skulle rent av ”ge en bild av Socialdemokraternas nuvarande kris”. Ja, Thomas Bodström skulle rent av ha mobbat justitieminister Beatrice Ask rörande hennes bristande formella juridiska kompetens. Det sistnämnda kanske rörde hennes förslag att misstänkta sexköpare borde få ”kuvert med grälla färger” med posten – så att de skulle ”skämmas på torget”.

Bodström är borta för alltid – hurra, hurra!
I SvD intervjuar man tre ledarskribenter, Heidi Avellan, Sydsvenskan, Nisha Besara, Dagens Arena och Sanna Rayman, Svenska Dagbladet, under rubriken ”Ledarskribenter: Bodströms karriär kan vara över” . När man läser texten visar sig rubriken stämma med 2-1. Man har alltså fått det resultat man kunnat ana när man väljer att tala med två högerallianstrogna skribenter och en vänster. Rena manipulationen alltså. Två dagar senare har SvD huvudledaren ”Thomas Bodström på nya äventyr” som inleds med välkomstrubriken för 10 år sedan: "Thomas Bodström nyutnämnd Justitieminister som rökt hasch och haft svart städhjälp." På Svenskan är de som vanligt elakast mot dem som anses ha en chans att var med och bilda motstånd mot den regerande högermaffian.

SvD och DN m.fl. bildar Högeralliansens giftterrarium
I DNs papperstidning publiceras ytterligare en Brors-smocka ”Bodströms avhopp ännu en huvudvärk för Sahlin”. Henrik Brors är på nyhetsplats som vanligt bara ett eko av ledaravdelningen.  Enligt nämnda belackare skulle Mona Sahlin nämligen ”ha svårt att ta ledningen över alla falangerna i partiet”. Påståendet framstår som så mycket skamligare som Mona Sahlin inför valet inte bara lyckades ena partiet utan också ro hem ett nog så krävande trepartisamarbete. Man försöker också antyda det skulle ”tunnas ut kring Mona Sahlin” men detta jävas av att en helt ny generation S-politiker tillsatts som S-talespersoner i den nya riksdagen. Men alla dessa borgerliga giftormar, inte minst den välbetalde Henrik Brors, talar med högeralliansens tudelade tunga och bör därför utan för mycken tanke kunna förpassas till det borgerliga mediaterrarium där de rätteligen hör hemma.

Borgerliga medias ensidighet ett större demokratisk problem än SD.
Ärligt talat så bryr jag mig inte om huruvida Thomas Bodström, som jag uppskattar som politiker utan att dela alla hans åsikter, i nuläget stannar i Sverige eller far med familjen till USA. Jag struntar också i vad han har för syfte med det ena eller andra ställningstagandet och tycker att det har jag som väljare inte med att göra. Naturligtvis vore det absurt om jag antog att ”det skulle säga något om socialdemokratin”. Nej, det intressanta och oroväckande finns i att konstatera denna mediahets, där enkla händelser byggs ut som ett katastrofscenario med uppenbar udd att skada ett av de stora demokratiska partierna i Sverige, Socialdemokraterna. Det handlar uppenbarligen inte om konstruktiv kritik utan enbart en förtalskampanj, där över 100 dagstidningar med en dagsupplaga på över 3 miljoner dagsex driver en konstant kampanj med inslag av personhets för att befästa det borgerliga maktövertagandet. Denna ständiga desinformation, som i praktiken innebär att den politiska och ekonomiska makten hålls om ryggen, är i grunden ett större demokratisk problem än att SD tagit plats i riksdagen.