Nyhetsartiklar om hatbrott mot judar i Skånskan.
Andreas Lovén är reporter på Skånska Dagbladet och gästspelar under rubriken Idé & Kritik på Dnkultur med ”Judehatet i skånska myllan” . Utanför synagogan i Malmö har någon satt upp en antisemitisk affisch. Den 8 och 9 oktober bombarderades den judiska kursgården i Höllviken, Vellinge kommun, med ägg av ett gäng ungdomar. Judiska barn, får höra glåpord som ”judejävlar förstör Höllviken”. Fotbollsspelare med davids¬stjärna attackerades av publik. Listan på hatbrotten mot judar är lång och det är förtjänstfullt att Lovén skrivit om detta.
Reepaluartikeln – oärlig journalistik
Hans kritik av lokala medier, inkl. den egna Skånskan, som ”rapporterar sparsamt” och den mediala tystnaden om hatbrott mot judar är ”i det närmaste kompakt”, är förmodligen berättigad. Lovén påstår också, att han mött ett oväntat motstånd, när han skriver om trakasserier av judar. Han menar också att han av en anonym ”sekulär jude” blivit avrådd att mer ingående skildra dessa övergrepp. Han talar om att ”min artikelserie i januari fick dock betydande genomslag, såväl nationellt som internationellt”. Detta är väl en sanning med modifikation eftersom det till en början rörde sig om i och för sig bra men ordinära nyhetsartiklar om hatbrott mot judar. ”Genomslaget” kom först när han med oärliga intervjumetoder gav sig på Ilmar Reepalu, som han publicerade under rubriken ”Reepalu: Israel har skapat en varböld”. Jag skrev då om detta i flera blogginlägg, bl.a. Oärlig journalistik i Förintelsens skugga . ”Reepalu-artikeln” ledde också till omfattande skriverier av andra borgerliga skribenter som såg sin chans att ge den framgångsrike socialdemokratiske Malmö-politikern Repalu den ena råsopen efter den andra. Det hela avslutades med Svante Weilers fullständigt perversa personangrepp i Godmorgon, världen!, som fälldes i radionnämnden den 3 maj. Detta fick också noteringar i europeisk press.
Lovéns rika fantasier
Andreas Lovén påstår nu i den altuella DN-artikeln att ”Mona Sahlin... tvingade Ilmar Reepalu (S) inrätta Dialogforum och ett konfliktråd, bestående av representanter för olika trossamfund”. Att detta är en lögn framgår av tidningsurklipp från den aktuelle tiden, se särskilt Reepalus egen artikel i Sydsvenskan publicerad den 30 januari 2010 "Dialogforum skall motverka konflikter". Lovén upprepar också i DN-artikeln det absurda påståendet att Reepalu ”... lyfte på locket och sade sin innersta mening", nämligen. ”Judarna får, åtminstone delvis, skylla sig själva”. Detta ingår inte i den publicerade bandinspelningen från intervjun - dessutom omformulerat i DN-artikeln - och är Lovéns fria fatasier. Det har också kraftfullt i olika sammanhang dementerats av Ilmar Reepalu, bl.a. i den ovannämnda dialogforumartikeln.
Lovén påstår sig sitta i ett getingbo
Härefter utvecklar Andreas Lovén det ”getingbo” han oförskyllt hamnat i. Han refererar ”framstående (S)-profil i Skåne” och ” en lokalt välkänd socialdemokrat” som gör antijudiska uttalanden och värvar röster i Rosengård genom att klassificera FP som judeparti och utlova massiv hjälp till Gaza om de röstar på S. En journalist som – för att nå större effekt - åberopar anonyma gänget. Vilka skamgrepp får en journalist ägna sig åt? För att nu inte tala om ”en del vänner med vänstersympatier” vände honom ryggen med rent antijudiska uttalanden. T.o.m. kolleger på tidningen skulle enligt Lovén ha ifrågasatt sanningshalten, särskilt i ”Reepaluartikeln” som gett honom ”massiv kritik från vänsterhåll”. På detta sätt försöker Lovén skandalisera inte bara socialdemokrater och annan vänster utan även sina kolleger. Man kan fråga om inte Lovén kunde ställa den självkritiska frågan: har jag gått för långt i tillämpningen av mitt valspråk inskrivet på Facebook, Don’t let the truth get in the way of a good story.
Bra att Lovén skriver om hatbrott.
Naturligtvis är det förtjänstfullt att skriva om hatbrott mot judar och detta särskilt om han uppfattar sig som så drabbad p.g.a. sina skriverier. Tyvärr finns det när det gäller den aktuella artikeln bara på en punkt som Andreas Lovén är trovärdig och det är när han upprepar - nu tillskrivande sig själv åsikten -vad Ilmar Reepalu sa redan i den första artikeln den 27 januari 2010, nämligen att konflikten Israel/Palestina inte får tillåtas att förgifta atmosfären i Malmö. Däremot måste man naturligtvis vara tillåten – oavsett sin roll i andra sammanhang – redovisa sin inställning i Paslestina-konflikten, se Göran Rosenberg Israels mjuka makt
Sabotage mot diskrimineringsarbetet
Jag skrev redan för snart ett år sedan Fientlig debatt om Förintelsen är både enfaldig och undeblåser motsättningar . Jag vet att Malmö kommun redan långt innan Andreas Lovén skrev i Skånskan bedrev arbete mot diskriminering, som var knutet till ett kommunalråd med denna särskilda uppgift. En Antidiskriminewringskommitté tillsattes 2008 och Dialogforum finns utsett, något ganska unikt för Malmö kommun. Men skall man verka för försoning och att ta gemensamma tag mot diskriminering kan den falska debatt som Lovén och hans medfränder på den borgerliga kanten fört inte vara annat än kontraproduktiv. Att Andreas Lovén nu i DN tillåts upprepa alla falska anklagelser mot Ilmar Reepalu kryddat med overifierade påståenden om andra socialdemokrater och ”vänstervänner” är bara ur demokratisk synpunkt sjukt och m.h.t. placeringen ett exempel på borgerlig kultur när den är asom sämst.
Kommentar av claes larson - 12 november 21:23, 2010 
