TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Det är falskt att påstå att tillväxt ger välstånd
Tim Jackson skriver på Expressens debattsida 10/12 Tillväxtmyten är vårt största hot! Varje samhälle klamrar sig fast vid sin egen myt. Vår myt är den ekonomiska tillväxten. Under de fem senaste årtiondena har jakten på tillväxt blivit det enskilt viktigaste politiska målet över hela världen. Ekonomisk tillväxt förmodas leverera välstånd. Högre inkomster anses betyda ökade valmöjligheter, rikare liv och höjd livskvalitet för oss alla... Tillväxtstakten strider helt mot vår vetenskapliga kunskap om den sköra ekologi som vi är beroende av för vår överlevnad


Vem är nu denna galning?
Tim Jackson är professor vid Surreyuniversitetets center för miljöstrategier och sitter i den brittiska regeringens hållbarhetskommission. Han är aktuell
med rapporten"Prosperity without growth?" och boken ”Välfärd utan tillväxt”. Det är alltså en framtidsforskare som med ett stort vetenskapligt team undersöker frågor om hållbarhet, miljö och ekonomi. Det finns en rad forskare och tänkare som stöder hans uttalanden. Jag vill bara nämna en intressant och mycket seriös fraktion framtidsrealisterna och en annan bok Behovet av en ny förståelse - ansvaret för miljön, klimatet och det globala utrymmet som recenseras vid länken.


Tillväxt i nuvarande omfattning leder till jordens undergång
Jackson menar att tillväxten inte lett till något välstånd, möjligen synnerligen ojämlikt. Eller m.a.o. de rikare har blivit rikare. Han menar att bristande rättvisa inte är enda skälet till att ifrågasätta den ekonomiska tillväxten. Den globala ekonomin är i dag nära fem gånger större än den var för ett halvsekel sedan. Om den fortsätter att växa i samma takt kommer den femdubblingen att ha blivit en 80-dubbling till år 2100. Denna oerhörda upptrappning av den globala ekonomiska aktiviteten saknar motstycke i historien. Den strider helt mot vår vetenskapliga kunskap om den ändliga resursbas och sköra ekologi som vi är beroende av för vår överlevnad. Och den har redan fått till följd ett förfall i uppskattningsvis 60 procent av världens ekosystem. . En värld där allting helt enkelt fortsätter som vanligt har redan blivit otänkbar. Och vad ska vi då säga om en värld år 2050 med nio miljarder människor som alla strävar efter samma överflöd som OECD-länderna uppnått? En sådan ekonomi skulle vid nästa sekelskifte behöva vara inte 80 utan 200 gånger större än den var omkring 1960.


Tillväxten börjat hotar grundvalarna för vår välfärd.
Jackson talar om vår kollektiva blindhet. Och det är naturligt, säger han att vi inte vill se verkligheten: När tillväxten sviktar - och det har den gjort på sistone - grips politikerna av panik. Företag slåss för sin överlevnad. Folk förlorar sina jobb och ibland sina hem. En nedåtgående spiral hotar. Att ifrågasätta tillväxten tycks dömt att vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer.


Därför måste tillväxten problematiseras
Nu ger tillväxten välstånd för ett fåtal till priset av ekologisk ödeläggelse och ihållande social orättvisa. Detta ger inte ett civiliserat samhälle. Den ekonomiska återhämtningen är viktig. Att försvara folks jobb - och skapa nya - är absolut nödvändigt. Men vi behöver också skyndsamt en förnyad känsla för gemensamt välstånd. Vår hälsa och lycka beror av vår förmåga att hålla oss inom vår planets ekologiska gränser. Utmaningen är att skapa de ramar som gör detta möjligt. Och där är det väl så att både Svenskt Näringsliv (och Niklas Nordström) och Högerregeringen måste tänka om. Men också vi bli klarare med det Gröna folkhemmet!
(fritt efter Tim Jacksons spännande artikel)



Jag ser att du liksom jag har uppmärksammat denna (ytterst) viktiga fråga. Jag vill ge dig en eloge för att du är modig nog att ta upp frågan; idag är det inte bara känsligt att tala om det, dessutom är problemet svårt och mångbottnat.

Marknadshjulen rullar snabbare och snabbare, vilket gör att fler och fler människor tvingas springa med i ekorrhjulet - vi är alla insyltade i det.

Att "spola tillväxten" är väl kanske lite drastiskt uttryckt :), men klart är att vi måste göra omställningar kontinuerligt i samhället, och det verkar definitivt vara så att marknadens "osynliga hand" varken klarar eller vill göra den omställningen åt oss. Så, politik måste till, både nationellt och internationellt.

För mig handlar det delvis också om hur vi definierar "tillväxt"; jag anser - och stryker under detta - att tillväxt (såsom vi använder uttrycket idag) i sig egentligen inte har något egenvärde. Begreppet "tillväxt" måste problematiseras, och sättas i relation till andra saker.

Jag har skrivit mer om det här:
http://detysta.wordpress.com/2011/01/03/tillvaxt-och/

och

http://detysta.wordpress.com/2011/01/08/tillvaxt-m-m/

Mvh, Kaj.


Bo Widegren: Tack Kaj för din kommentar. Jag har läst om tillväxt på din blogg och gillar det. Jag återkommer gärna.
Den nya vänstern är miljörörelsen. De fackliga aspekterna på det arbetande folket har fått vika för ett engagemang för miljön. På det sättet är arbetarrörelsen numera väsentligen inaktuell. Jag tror att Mona Sahlin därför gjorde ett strategiskt klokt drag när hon lierade sig med MP, som representerar framtiden - med V hör till det förgångna. Detta konstaterar jag med viss sorg.

Borgerligheten har vunnit på att ge lite pengar tillbaka till dem som arbetat ihop dem, dvs. att sänka skatten, dvs. minska statens ekonomiska omfång. Sjukvård, skola, omsorg, postgång, järnväg och energiförsörjning har i varierande omfattning anförtrotts till privata entreprenörer. Man får naturligtvis betala för dem likförbannat, men inte via skatterna.

Den borgerliga visionen kokar ner till ett slags kameralt nummer. Något ytterligare mål för vår gemensamma sektor verkar inte finnas än att krympa den. Ge folk mer i plånboken så motiveras de att jobba mer (öka tillväxten), och märker nog inte att t ex el-utgifterna skenar.

Jag ser pessimistiskt på vänsterns möjligheter att på kort sikt vinna gehör för ett gemensamt samhällsprojekt. "Miljön" är ett för klent och diffust begrepp för att engagera. Vi har ingen bra global strategi eftersom bl a USA, Kina och Indien inte vill åta sig inskränkningar eftersom det skulle drabba tillväxten (!). Sverige uppför sig exemplariskt med sina låga koldioxidutsläpp och stora vindkraftsplaner, men till vad nytta? Vår andel är marginell, och vår roll som föregångare verkar dödfödd.

Den stora tillväxten de närmaste decennierna kommer att ske i länder som Kina och Indien. Vad vi gör ur tillväxtsynpunkt under tiden är oväsentligt. Allt fler svenskar tycker dessutom att en fördubbling av kärnkraften är relevantare än en fördubbling av vindkraften.

Domedagsprofetior om framtiden har alltid funnits inför teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att skilja på allmän rädsla för förändring och faktiska hot. Därvidlag har miljörörelsen en hel del kvar att bevisa. Är kampen mot koldioxiden ur mänsklig synpunkt mer angelägen och realistisk än kampen mot malaria. Jag tror inte det. Den har bara kommit på modet.

Tillväxt har på det hela taget varit av godo, och lyft delar av mänskligheten ur fattigdom och kaos. Fördelningspolitik och en stark stat ger förutsättningar för att många ska få del av välståndet.

Jag tror att man måste gå ända tillbaka till det grundläggande samhällskontraktet för att renovera den socialdemokratiska politiken. Vad är det vi människor vill samarbeta kring? Vad ska vi med samhället till? Och vad vill vi ha för oss själva?

Och på sikt gäller det även andra partier. Att vara duktiga kamrerer och skapa ordning i samhällsekonomin är ju snarare ett mål för förvaltningen än för politiken. Var är de större visionerna?


Bo Widegren: Tack Lars för din fina analys. Jag är emellertid inte lika pessimistisk betr vänstern. Det måste ju finnas flera i Europa på vänsterkanten som reflekterar över varför högern tar hem spelet. Jag tror inte vi behöver vända oss till MP för att få ett större miljömedvetande. Och det är viktigt att vi går in här med full kraft därför att det finns en annan del av problemet nämligen arbetsmiljön både fysiskt och psykiskt som ofta MP missar. Däremot har vi ju gemensamt med dem det globala hållbarhetskravet.
När det gäller det kamerala är det intressant att även borgerligheten börjat röra på sig, se http://www.dn.se/ledare/signerat/ideologi-bortom-systemtankandet.
Hej igen, Bo, och jag tackar också för din kommentar på min blogg. Jag har läst mer av vad du har skrivit nu (bl.a. "God Jul med tillväxt så att vi storknar..." http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=47716) - det var ju nästan samma sak som jag skrivit om :). Intressant, jag får ta och bokmärka dig!

Jag är också skåning, förresten.

God fortsättning!




Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!