Ord som göder hat

Igår skrev jag om hur DN har en "schizofren" inställning till respekt och demokratisk debatt  och vinglar mellan åsikterna att vi måste sanera det offentliga samtalet och motsatsen: är man politiker så får man tåla vad som helst i yttrandefrihetens namn. Följdenligt är många borgerliga media fullständig renons på ett respektfullt mellanläge. Det är svårt att se denna ”förvirring” som annat än ett känslomässigt försvar för kampanjerna mot socialdemokratin och dess ledare alltsedan parlamentarismens införande men intensifierad fr.o.m. Palme. I ett svagt ögonblick anade man en slags klarhet i ledaren Ord som göder hat : Språket har betydelse, orden har vikt. Vi har alla ett stort ansvar för att hålla diskussionen på en civiliserad nivå. Det är när orden glider, när vi går från argument till förolämpningar, från sakdebatt till personangrepp, från fakta till fördomar, som våldet hittar en springa i dörren där det kan ta sig in. Men redan i samma ledare sprang man ifrån detta.

Sydsvenskan påstår sig måna om yttrandefriheten

Också lika borgerliga ”lillasyster” Sydsvenskan talar om Odelat ansvar: Att lägga sordin på det offentliga samtalet och ansvaret för extremisters gärningar på kollektiv är fel väg att gå och farligt för demokratin. Det bästa försvaret av det öppna, demokratiska samhället är att slå vakt om dess grundläggande värden. Dit hör yttrandefriheten. Det märkliga är att             Sydsvenskan är en av de få tidningar som inte efter artiklar och ledare har hänvisning till bloggar genom Twingly, uppenbarligen därför att man inte är särskilt mån om en dialog i det offentliga samtalet utan nöjer sig med tidningens monolog. Att Sydsvenskan inte fattar att det inte handlar om att inskränka yttrandefriheten utan att eftersträva ett mer respektfullt och sakligt offentligt samtal är inte så underligt när man hyser bl.a. S-smädaren Per T. Ohlsson (Om några år kan han vara svensk statsminister: Mark Fleksnes ).

GP har till slut fattat: attentat sker inte i tomrum!

Göteborgsposten har däremot sent omsider fattat galoppen i Hat som förblindar : Självklart är gärningsmannen själv ansvarig för sina gärningar. Men det finns också ett ansvar som går djupare. Även om den som utför politiska attentat visar sig vara en galning, så begås inte politiska attentat i ett politiskt tomrum. På nätet och i politikens utmarker sprids förtal, fördomar och hat, ibland öppet, ibland förtäckt. I en sådan miljö kan förvirrade personer få för sig att handla där andra bara pratar. De som sprider förtal, fördomar och hat har ansvar för detta och i någon mån för följderna – om inte juridiskt så moraliskt. De som i tysthet och av bekvämlighet godtar andras förtal, fördomar och hat har åtminstone ansvar för sin flathet. Även deras kulturskribent Lars Åberg är inne på samma linje i artikeln All terror har ett hatiskt sammanhang .

Så kan språket bana väg för massmord
PEN-klubbens ordförande Ola Larsmo skriver under rubriken en läsvärd analys  bl.a. nämner han en tänkvärd berättelse ”Konsten att döda”, skildrar Slavenka Drakulic... serbiska soldater använde flera timmar till att med ordens hjälp hetsa upp sig till att kunna begå sitt massmord:”Det räckte inte med att mörda dem. Just därför att de visste att de strax skulle döda sina offer var soldaterna tvungna att skrika ut sina förolämpningar – för att övertyga sig själva om att det var rätt att döda dem. Att ta livet av en annan människa är en svår och traumatisk handling. De serbiska soldaterna på videon gör det för sin egen skull, talar om för sig själva och varandra att männen framför dem är muslimer, som inte är människor.”Och naturligtvis är det så det språk som banar väg för ett massmord fungerar. Det går inte heller att förbjuda eller censurera bort. Vi måste helt enkelt dag för dag ta ansvar för vad vi säger och skriver. Han avslutar med: Ansvaret ligger på alla... att med                  Stoltenbergs ord bemöta våldet ”med mer öppenhet, mer demokrati, mer humanitet”. Det rasistiska språkspelet ska inte åter tillåtas forma det offentliga samtalet

Saklighet och respekt hotar knappast yttrandefrihet                                 

Men det är utomordentligt uppseendeväckande att DN och Sydsvenskan inte kan företa en inre reflexion där man kritisk granskar sin egen hantering av ord och bild utan nöjer sig med till inte förpliktande paroller om yttrandefrihet.  En frihet som ingen har ifrågasatt och som faktiskt inte hotas av saklighet och respekt, eller hur?!