Pressfrihetsindex
Reporters without borders for press freedom har ettpress freedom index , där för 2010 Finland, Island, Norge, Holland, Sverige och Schweitz ligger i topp på 0 noteringar, medan Danmark kommer först på plats 11, Tyskland på 17, Storbrittanien 19, USA 20, Spanien 39, Portugal 40, Frankrike 44, Italien 49 och Grekland 73. Man talar om att god tillväxt inte är en garanti för att journalister får det lättare, exempelvis ligger Iran och China i botten.
Reportrar utan gränser
Enligt svenska hemsidan är Reportrar utan gränser en ideell organisation som arbetar med press- och yttrandefrihetsfrågor. Hot och övergrepp mot journalister angår alla. Runtom i världen censureras, fängslas och mördas journalister när de utför sitt arbete. Tystade medier sätter inte bara allas rätt till en fri och oberoende nyhetsförmedling ur spel, utan också demokratin.Organisationens arbete tar sin utgångspunkt artikel 19 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. ”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.” Detta är verkligen lovvärt och värt att stödjas.
Är utvecklingen av pressfriheten enbart en fråga om pressfrihetsindex?
Man talar om allas rätt till en fri och oberoende nyhetsförmedling och att brister i detta inverkar på demokratin. En konsekvent snedvridning av nyhetsförmedlingen hör också rimligen hemma här. Dagens Nyheter har i dag en ledare Pressfrihet under press (sic!) . Med utgångspunkt i ovan nämnda pressfrihetsindex kan ledarskribenten förskjuta problemet med pressfrihet från Norden söderut. Förutom ekonomiska problem talar DN om mediekoncentration, bristande källskydd och tilltagande självcensur och statlig styrning. Men detta är söderut i Europa men man frågar är det rensopat framför egen dörr?
Vad är det Dagens Nyheter inte vill se? Den borgerliga mediehegemonin?
I Sveriges finns över 100 borgerliga dagstidningar med en dagsupplaga på 3.000.000 ex medan det finns 16 vänstertidningar med en dagsupplaga av 600.000 ex; den största av de sistnämnda är Aftonbladet som är starkt borgerligt präglad om man bortser från den politiska ledarredaktionen. I den borgerliga pressen görs ett starkt urval bland nyheter och i ledare och nyhetskommentarer utsätts Socialdemokratin och Vänsterpartiet för ständigt hån. Oppositionens utspel förtigs eller framställs negativt med användning av rubriker och bilder medan motsatsen gäller för Högerregeringens. Detta förstärks av framställningen i privata radio- och TV-kanaler.
På DN man har skygglappar för den egna hegemonin
I Sverige regerar inte Putin på pressindexplats 140 med 49,90 noteringar men mediaklimatet liknar Ryssland på en punkt, nämligen i ensidigheten. En bra illustration är det senaste drevet som media ägnat sig åt mot Håkan Juholt och Socialdemokratin. Detta har ju de facto förhindrat det största oppositionspartiet att under drygt två månader komma ut med sin politik. Och inte ens i Ryssland hade sådan bottennoteringar som Göran Skyttes ”fjortispladder” eller Perte Ohlssons ”Fleksnes” vunnit uppskattning. Däremot hade media där på samma sätt behandlat regeringschefens velande hit och dit (ifråga om finanspakten) med fullständig tystnad... ja, kanske rent försökt få det att framstå som positivt att han ville fundera på saken. Allt detta vet varje uppmärksam mediaobservatör men det är förbjudet att tala om. Varför kan man fråga sig? Handlar det om tabuet ägandet? Eller skulle en journalist som nu åtnjuter lön av dessa media kunna på allvar ifrågasätta hur man fungerar?
Nå vad har jag för lösning?
Tyvärr magert. Jag vill inte upphäva äganderätten till media, men skulle kunna diskutera hur ägandet handhas och möjligen införa begränsningar av koncentrationer. Jag vill inte ha statliga tidningar, men skulle kunna diskutera tidningsbidragssystemet och då enligt helt andra premisser än de EU-folk drar fram. Jag skulle kunna tänka mig att diskutera innehållet i media. När det gäller telenätet måste Telia Sonera upplåta ledningsnät även till konkurrenter. Man skulle på motsvarande sätt kunna ålägga exempelvis DN och SvD att ha en sida med en redaktion från oppositionen. Detta skulle dessutom göra tidningen mer läsvärd. Och det finns säkert andra idéer. Men i borgerliga media är allt låst vid ägandet och debatt om detta ser man till att lägga på locket innan den ens har börjat.
Nå är det ett problem att vi har en Putinpress?
Ja, pressindex i alla ära, men det säger ju inte mer än en del av sanningen. Jag ser den borgerliga pressens hegemoni som en allvarlig demokratisk fara. Även detta belyses väl av Juholtdrevet, som grundade sig på falska bevis som smälldes upp som dagens sanningar. Till saken hör att Public service nyhetskanaler med Margit Silberstein, Mats Knutsson och Inger Arenander ställde sig i täten för drevet och detta utan att göra ordentlig källkritik. Och på dessa falska grunder sökte media avsätta vår partiledare. Jag tycker detta är groteskt och ytterst belyser den demokratiska frågan.
Är det rättvist att pengar skall ge så mycket fler röster?
Pressen skall granska makten och naturligtvis då även oppositionen, men journalister skall förbanne mig hålla sig på sin kant och syssla just med granskningen och nyhetsförmedlingen. Och det kanske just är här det brister: det finns ett systemfel i dagens media. Alla är för lika och saknar självständig analys. Man går i ledband. Nej, inte Putins utan här i Sverige... För många media gäller inte längre att sörja för en sanningsenlig nyhetsförmedling utan att sälja för att öka vinsten. I grunden alltså samma sak som beträffande äldrevården. I det fallet leder vinstmaximeringen till att man går över lik. I mediasituationen är den sanna nyheten och demokratin offret för vinstflåset. Ytterligare en aspekt är att förr hade vi graderad rösträtt, där den som var rik fick avge ett mycket störra antal röster än den som var fattig. Titta igen på siffrorna för borgarnas upplaga och vänsterns. Rena matematiken ger borgarrösterna 5 gånger större övervikt. Är detta rättvist? Den demokratiska grundfrågan som Dagens Nyheter & Co inte vill diskutera: Är det rättvist att pengar skall ge så mycket mer mediautrymme? Och tjock plånbok därmed större inflytande?
Kommentar av kalle kula - 16 december 09:52, 2011 
