Åsa Moberg vill ge vänstern smockor  
I dagens DN ”nutidskrönika” skriver Åsa Moberg: Det var inte bättre förr – i alla fall inte för kvinnorna. Så långt är man ju beredd att hålla med. Åsa Moberg var en gång en radikal kulturpersonlighet där ojämnlikheten i samhället var en levande tråd i argumenteringen. Hon har nu vissnat ner till en av borgerligheten anlitad krönikör med puerila angrepp på Håkan Juholt och Socialdemokratin. Av ett 15-tal krönikor har hon i 5 utgjutit sig över vänstern, Socialdemokratin och Håkan Juholt. Medan tankar om hur Högerregeringen skött sjukkassan, arbetslösheten, a-kassan, sjukvård, äldreomsorg, skola, järnvägar osv lyst helt med sin frånvaro, trots att dessa ämnen med rätta även engagerar kvinnor. I Socialdemokartin var hon en gång medlem men tycks nu rikta all bitterhet för att den feministiska kampen ännu inte nått sitt mål mot just vänstern. Från de borgerliga får hon ju betalt för att skriva sina elakheter och detta att bita den hand som föder en är i vart fall inte Åsa Mobergs modell.

Åsa Moberg tycker att kultur är ”svammel”
Hon citerar ur den intressanta mejlväxlingen mellan författaren Jerker Virdborg och den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt  och påstår att den vibrerar av längtan bakåt mot 1900-talet. Hon hänger upp sig på ett enda citat av en sex tidningssidor lång artikel och känner sig trampad på tårna: Hur underbart var det offentliga samtalet utan kvinnor? Exakt vilken tid längtar herrarna tillbaka till? Och ur detta väller bitterheten:...1900-talet? Det var manssamhällets kulmen, med kolonialism, två världskrig och masslakt av meningsmotståndare i en skala som inget århundrade sett maken till. Det kan man kanske kalla ”varje till buds stående medel”? Eller avses det kalla krig som sedan följde, med maktens – även den svenska socialdemokratins – systematiska övervakning av oliktänkande?... Som kulturarbetare ska man kanske vara så lycklig över att en politiker alls är intresserad av kultur att man avstår från kritik? Men hur mycket svammel måste man tåla? Man förstår ingenting om man läst mejlväxlingen. Ja mig gjorde den entusiastisk just för dess framåtblick: Släng er i väggen alla Juholtkritiker - och dessförinnan läs mejlväxlingen mellan Jerker Virdborg och Håkan Juholt!

Mobergs krönika är bara en föraktlig nidpamflett från ekokammaren
Hur Åsa Moberg lyckats förtränga alla de övriga texterna i mejlväxlingen som handlar om en framåtblick, visserligen hela tiden självkritiskt utifrån vad som kunde gjorts bättre, är en gåta. Men just framtidsdrömmen och vad är det Håkan Juholt vill göra. Allt detta missar Åsa Moberg och har dessutom mage att påstå att Håkans resonemang ”närmar sig Moderatens partiprogram när det gäller förfalskning av den egna historien” När kröniokan avslutas med: När Håkan Juholt satt hos Skavlan berättade han om hur han som yngre var känd i Oskarshamn för att han misskötte sin bil och ofta fick bensinstopp. Varför berättar en person som vill leda landet sådant om sig själv? Han kanske glömde tänka, igen... Det är bättre att vara känd i Oskarshamn som en som ofta glömmer tanka än att vara känd i hela landet som en som ofta glömmer tänka.

Hunnen så långt, så kan man bara beklaga att feminismen tappat en radikal personlighet, som sålt sig till att i en av Högerregeringens förnämsta valbroschyrer med en nidhistoria för att skada den främste oppositionsledaren. Åsa Moberg tar plats i Schlingmanns ekokammare.