Greulpropagandisten Carl B Hamilton

Igår skrev jag Förintelsen och Wallenberg är argument för Euro och Finanspakten, tycker Carl B Hamilton(FP)!, vari jag beskrev hur EU-nämndens ordförande folkpartistiske riksdagsmannen Carl B Hamilton använde sig av nazisternas illdåd, Förintelsen och Raoul Wallenbergs minne för att svartmåla oppositionen mot Finanspakten och  Euro-samarbete...  Kan man ha en EU-nämndsordförande som ägnar sig åt greulpropaganda? Raoul Wallenberg kan förmodas vända sig i sin grav och betacka sig för Carl B. Hamiltons sällskap.
Jag frågade kan man argumentera mer lågt? Jag tror inte det. Men DNs ledare och krönikörer tiger, trots att kökkenmöddingen i tidningen är granne med dem. Det var gårdagens blogg det.

"Herr Hamilton är en förolämpning"

I dag bekräftar DNs Peter Wolodarski att man för en gångs skull är helt överens med mig och skriver Raoul Wallenberg: Att skända minnet. Jag citerar direkt ur Peter Wolodarskis ledare:
Ingen vet vad Raoul Wallenberg hade tyckt om EU:s finanspakt om han levt i dag – jag skulle tro att han varit måttligt upphetsad av tanken på tysk budgetdisciplin. Men några saker vet vi om denna svenska hjälte.
Raoul Wallenberg lämnade 1944 en av världens mest fredliga platser för att bege sig till en av de mest farliga – nazisternas och pilkorsarnas Budapest. Han övergav tryggheten i tillvaron för att med ständig fara för sitt eget liv uppnå ett enda mål: att rädda så många människor som möjligt från en säker död.
Wallenberg har blivit ett slags heligt namn, eftersom han förkroppsligar de humanitära ideal som nazisterna gjorde allt för att trasa sönder.
Det är denna person, denna 1900-talshjälte, som Carl B Hamilton försöker jämföra sin skrivbordshållning med när han ska vinna några enkla poäng mot oppositionen.
För att travestera chefredaktören och antinazisten Torgny Segerstedt, en av Wallenbergs samtida: Herr Hamilton är en förolämpning.

Så skrev alltså PW 7/2 00.05 efter det att jag mejlat en kopia av ovannämnda blogg bl.a. till honom 6/2 17.48.  En händelse som ser ut som en djärv tanke.  I alla fall konstaterar jag att DNs ledare och krönikörer därmed inte tiger stilla.