Krisens frö är inte vanskötsel utan ligger i eurostrukturen
I går skrev jag Européerna gör uppror mot euroniseringen!  Jag citerade då från Ström Melins drapa om Grekland och ledaren i samma ämne. På DN använder man karbon när det gäller EU. I dag talar man om Europas val och kval apropå Hollandes seger i Frankrike och det grekiska valet. Hollandes politik ”går inte ihop och DN hoppas att Hollande sansar sig när han väl kommit till rätta i Elyséepalatset". Och grekerna har ju ”vanskött sin ekonomi” och man ser det tydligen som naturligt att Grekland lämnar euron. Men tänk om det är Eurons fel. Inte detta att vi har samma pengar utan vad som följer med det, nämligen att enskilda länder gör sig försvarslösa mot ekonomiska svajningar genom fast växelkurs (Euron) och avstående från alla finans- och penningpolitiska medel. Euron gör medlemsländer helt enkelt försvarslösa. Ström Melin skriver i dag som det vid första påseendet förefaller insiktsfullt om att Krisen handlar om demokrati . Efter en lång tur i historien hamnar det emellertid i att det demokratiska underskottet är ett nödvändigt ont och det blir t.o.m ”med tanke på alla extrema partier som för närvarande går framåt i Europa i krisens spår är det skönt att medlemsländerna inte kan göra precis som de vill”.

Vi skiter i krisen, demokratin - pratar om mänskliga rättigheter istället
Vad Ström Melin i sin kvasiliberala anda säger kan uttryckas med: inte göra något åt vare sig krisen eller det demokratiska underskottet därför att i Grekland nazisterna togs in i parlamentet (var det 7 % av rösterna?), Ungern beter sig märkligt, Les Pen har en ganska stor del av väljarkåren för att nu inte tala om våra egna Sverigedemokrater kring 5 %. Nej Ström Melins recept är ”De överstatliga reglerna borde dessutom förstärkas när det gäller mänskliga fri- och rättigheter”. Det är väl bra att lobba för mänskliga rättigheter, särskilt om man som DN struntar i EUs prioritering av kapitalets frihet framför sociala rättigheter. Men framförallt framstår det som urbota korkat när det gäller att möta det demokratiska underskottet i EU-strukturen och fullständigt världsfrånvänt när det gäller att lösa den kris som i dag hårt drabbar medborgarna i EUs södra medlemsstater.

Det enda vettiga om krisen skrivs på DNkultur
Efter ledarsidans och krönikörernas skriverier var det skönt och inspirerande att läsa Kajsa Ekis Ekmans artikel Greklands parlamentariska demokrati har fötts på nytt efter att en längre tid ha styrts av en hejduk från Bryssels bankvärld. För de nya folkrörelserna – vi betalar inte-rörelsen, de indignerade – gör nu avtryck i parlamentet. I söndags visade folket att de inte ställer upp på privatiseringar, lönesänkningar och diktat från Bryssel. Det är dock inte, som DN:s ledarsida tror, en röst emot euron. Tvärtom säger vänsterledaren Tsipras att han vill ha kvar Grekland i Europa, men att de inte ska behöva leva på svältgränsen för det. Frågan är väl bara om Bryssel på nytt skall försöka manipulera demokratin eller söka en annan väg där frågan om tillväxt återigen blir en agenda. Samme Tsipras kallade förhandlarna som tingat in Grekland i detta elände för barbarer.  Och det kan man inte annat än instämma helhjärtat i.