Ibland är texter avslöjande – när de liksom kommer från hjärtat!
I dag rapporterar DN om skiftet i ledningen av LO under rubriken  Nya LO-basen vill tillbaka till 80-talet. På ledarplats välkomnar tidningen med sticket LO har hamnat i fel fack , där det mest sensationella är att tidningen kritiserar LO ”för en rigid inställning till LAS och kollektivavtal” och för att man ger ”jobbskatteavdrag... kalla handen”. ”Sverige mår bra av fackföreningar som - på detta sätt, min anm - värderar sitt uppdrag riktigt, ägnar sig åt medlemmarnas rättigheter men också tar ansvar för en bredare samhällsutveckling”. Liknande säger borgerliga GP Kvar i gamla former . M.a.o. vad borgerliga media efterfrågar är tillräckligt vattenkammade fackföreningar som snällt ger efter för arbetsgivarna och röstar på Högeralliansens utarmning av välfärden. Det är betryggande att veta att Karl-Peter Thorwaldsson är helt flintis och inte är känd för att välkammat gå i borgerlighetens fotspår.

DN tycker surt att LO inte har mycket att glädjas åt.
Först talar man om medlemstappet och bagateliserar att Högeralliansen från sin första dag på taburetterna systematiskt genomfört ändringar för att – med sina uppdrags- och bidragsgivares goda minne - om möjligt skjuta LO i sank. Sålunda har man tagit bort avdragsrätten för fackavgifter på arbetstagarsidan men inte för arbertsgivare, vilket väl får ses som en ren ”betalning” för partibidragen till de borgerliga partierna, särskilt Moderaterna. Man har brutit sönder den solidariska finansieringen av A-kassan som hanterades av fackföreningarna, vilket medfört att avgifterna mångdubblats för låglönefack och sänkts för höglönefack, vilket skett i uppenbart syfte att pressa ner lönerna för de sämst betalda. DN försöker marginalisera betydelsen av förändringarna i A-kassan men av tillgänglig statistik framgår att medlemstappet skett främst i låglöneförbund, där medelemmarna helt enkelt inte haft råd med de nya avgifterna. DN försöker dölja skamgreppet och mörka att Högerregeringens syfte genom uttalanden i propositionen klarlagts vara att skapa en låglönesektor. Jag menar att glädjen borde finnas över att borgarna inte lyckats marginalisera facket och att f.n. ett ökat intresse finns.
”Splittring” avspeglar att facket är en demokratisk organisation
DN försöker t.o.m. göra det faktum att det förekom flera kandidater till partiledarposten till en fråga om ”splittring”. När valberedningen i SAP vaskade fram en partiledarkandidat så var det fel och nu har det funnits flera tänkbara och villiga , vilket då skulle vara ett tecken på ”splittring”. Man brukar säga att hur man än vänder sig så har man ändan bak men det stämmer uppenbarligen inte för DN som har ända både och bak! Att den öppna ledardiskussionen i LO är ett uttryck för en demokratisk diskussion om vem som mest framgångsrikt kan leda den fackliga organisation ingår liksom inte i ledarredaktionens referensram. Detta säger emellertid mer om tidningen än om LO. Högerkrafterna har alltid försökt misstänkliggöra arbetarnas/löntagarnas organisationer. Detta sker systematiskt för att

försvaga dessa och på så sätt kunna genomföra högerpolitik eller m.a.o. på olika sätt gynna de redan rika på de fattigas bekostnad. Nu sker det mer nyanserat än i det s.k. kosackvalet men syftet är detsamma.

Borgarna kan inte fatta att arbetarrörelsens samverkande grenar
DN ondgör sig över att ”LO:s och Metalls ordförande har en bokad plats i den högsta S-ledningen. De har två stolar, men sitter i knät på sig själva” – hur man nu menar med detta? Tidningen talar om ”dogmen om facklig-politisk samverkan” och att ”rollen som socialdemokratisk filial i det politiska oppositionsarbetet”. För de som känner sin historia – och inte som Moderaterna tror att Högern står bakom rösträtt och social reformer - är det självklart att det tidigt skedde en uppdelning mellan politisk och facklig kamp för löntagarnas intressen, den fackliga för att upphäva arbetsgivarnas hänsynslösa utnyttjande av arbetskraften och den politiska för att bygga ett demokratisk Sverige med social välfärd. Man kan fråga sig om detta är

förlegat?  Med tanke på arbetslöshet, utslagning, de borgerligas misslyckande på snart sagt alla sektorer från sjukvård, utbildning, omsorg och kommunikationer och med de borgerliga släpphänthet mot kapitalismens frammarsch på snart alla områden är detta både aktuellt och motiverat. Att dessa två grenar samverkar är både naturligt och bra. Vidare sker det öppet. SvD kallar det t.o.m. utpressning . Öppenhet är inte fallet med Högerregeringens hemliga bindning både ekonomiskt och ideologiskt till

Svenskt Näringsliv. Men detta är ju inte agendan för DNs eller SvDs ledarredaktioner, som liksom alltid illustrerar bilden av Husbondens röst.