Var är de utrikespolitiskt ansvariga i S? – Vänstern är på gång!

De borgerliga regeringarna i norr beslöt att nu skulle man spara Europa ur EURO-krisen. Man talade om de slösaktiga grekerna. Även Dagens nyheter. Så också många socialdemokratiska debattörer. Partiledningen slöt upp bakom Reinfeldt, Borg & Co med budgetpakt mm. Ingen kunde dock förklara varför Spanien och Irland med sina välskötta ekonomier också drogs med i krisen. Och ingen – jo det fanns en och annan hånad bloggare på vänsterkanten - undrade hur i helvete man skulle kunna få igång depressionshjulen med ytterligare besparingar utan att gödsla tillväxten? Varför tiger ni i partiledningen? Jag är inte socialdemokrat för vi skall gå i Reinfeldts fotspår och snacka skit om greker. Först efter det franska presidentvalet tycks en del ha vaknat och undrat vad är det som händer. Jo, en vänsterpresident som föresatt sig att just gödsla för tillväxt. Inte ens då hör man några glada tillrop från S-ledningen. Peter Wolodarski på Dagens Nyheter har härvid förtjänstfullt i en rad artiklar långsamt svängt den stora Bonnierskutan att anta en annan kurs. Men man spanar fortfarande förgäves efter S-ledningen. Hallå Magdalen och Urban, François Gérard Georges Nicolas Hollande är president i Frankrike – läget i Europa börjar förändras och det är dags att ni åtminstone hurrar!

Samma beskrivning av verkligheten men drar olika slutsatser
Peter Wolodarski, som jag parentetiskt inte trodde jag skulle få något gemensamt med, har i sin senaste söndagskrönika återkommit till ämnet med Sex myter bidrar till eurons farliga läge . Den borde vara obligatorisk läsning för alla som är intresserade – och för den delen även oimntresserade – av europafrågor. Pedagogiskt gör han en sammanfattning av myter om krisens orsaker och vanföreställningar om grundläggande nationalekonomi, som förhindrar rationellt tänkande när det gäller EU. Läs artikeln här finns bara en kortversion med ”gobitarna”. Detta är de myter som man måste göra upp med då de hindrar gemensamma lösningar och samarbete:
1. Eurokrisen beror på budgetslarv
Både Spanien och Irland är exempel på välskötta ekonomier som ändå krisar. De växande offentliga skuldnivåerna sedan krisen bröt ut beror främst på lägre skatteintäkter till följd av den låga tillväxten
2. Grekland fortsätter att spendera
I själva verket har Grekland gjort väldiga uppoffringar, enligt OECD-statistik Att påstå att Grekland inte tar sitt sparbeting på allvar är absurt. Sant är dock att besparingarna ätits upp av stigande ränteutgifter; pengar som skickats till bankerna i norra Europa.
3. Låg arbetsmoral ligger bakom
Finansiella kriser har inget med arbetsmoral att göra. De utmärks av maniska faser med stigande tillgångspriser och efterföljande panik med fallande priser. Banksystemet skakar och ekonomin backar. Tittar man på antalet arbetade timmar per anställd ligger pikant nog Grekland, Portugal, Cypern och Irland i topp. I botten finns Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Belgien.

4. Skuldkriser kan inte lösas med nya skulder
Grunden för finanskrisen i de flesta länder var den privata sektorns överbelåning. När bubblan sprack påbörjades en väldig skuldsanering. Hushåll och företag amorterade i stor skala och började spara. Efterfrågan i ekonomin minskade och skatteinbetalningarna sjönk. Om man i det läget sätter i gång offentliga åtstramningar för att åstadkomma budgetbalans blir resultatet att ekonomin trycks ned ytterligare. I en finanskris bör staten därför acceptera budgetunderskott under en övergångsperiod.
5. En intervention från ECB skapar inflation
I dag är inflationshotet i västvärlden mycket begränsat. Ekonomierna befinner sig långt under sin normala produktionsnivå. Den privata sektorn samlar på sig pengar och köper lågavkastande statsobligationer i stället för att spendera; Keynes kallade detta på sin tid för en likviditetsfälla... i flera krisande euroländer, som måste förlita sig på ECB:s räntepolitik, är risken för deflation (fallande priser) överhängande.
6. Norra Europa har gjort tillräckligt för södra
De senaste åren har det gång på gång talats om nya stödpaket till krisländerna. Men i huvudsak har det handlat om att rädda långivarna i Tyskland och Frankrike, det vill säga banker som under de goda åren matade de sydliga eurogrannarna med billiga krediter.

Magdalena och Urban, när får vi se ett aggressivt tillväxtpaket?
Nu är det dags för partiledningen att blåsa liv i det omfattande paket med struktursatsningar inom främst offentlig verksamhet som man talat om. Det finns stora brister i bostadsbyggande och underhållet av bostäder. Kommunikationerna både på väg och räls är eftersatta efter gnetigt sparande en rad av år och avkastningskrav. Välfärd i form av vård, omsorg och skola är också angelägna uppgifter att satsa på. Konkret handlar det om jobb, jobb och åter jobb. Dessutom vore det ju på sin plats att tala för den saken i hela Europa, samtidigt som man funderar över hur avregleringens vådor skall motarbetas. Nu är det dags för oss Socialdemokrater att peka med hela handen mot ett Europa där alla skall med, även greker, spanjorer, portugiser, irländare. Vi kan inte fortsätta att bara stödja bankerna. Det är människorna som behöver arbete och hopp att leva för! Det är det som är vår primära uppgift: att sörja för folkets bästa, inte för bankrirenas...