Patrice Soares har i Efterarbetet den 19 oktober skrivit Stäng dörren till Vänsterpartiet! . Han försöker frammana en bild där S + MP är ett vinnande par och att en bredare lösning är ett svek mot både de ”socialdemokratiska idéerna om demokrati, frihet, jämlikhet, rättvisa, solidaritet och välfärd”! Ja, ”det vore att lämna undersköterskan, vårdbiträdet, busschauffören, lokalvårdaren, vaktmästaren, den ensamstående mamman, de arbetslösa, de sjuka och pensionären i sticket! Det är alltså Vänsterpartiet han talar om. Man tar sig för pannan och undrar om det är ett säreget Lundagårdsskämt. Denna artikel finns publicerad som ett svar på Soares inlägg i Efterarbetet .

Påståendet om V som en belastning saknar all grund
Soares menar att en socialdemokratisk politikers främsta uppgift är att vinna val. För att styrka sin tes så åberopar han ”den socialdemokratin närstående statsvetaren" Stig-Björn Ljunggren som påstått att 2010 års valförlust berodde på samarbetet med Vänsterpartiet enligt en artikel i UNT 2010-11-16. Söker man upp nämnda artikel på nätet visar den sig heta ”Det kräv(s) en politisk plattform”  vari Ljunggren analyserar varför Mona Sahlin misslyckades och inte med ett ord berör samarbetet med Vänsterpartiet. När det gäller statsvetaren Björn Johnsson så har jag inte lyckats återfinna Efterarbetetartikeln men på sin blogg Stardust nämner han i en artikel om de rödgrönas valförlust 2010-10-05 ett 10-tal punkter, varav en är samarbetet med Vänsterpartiet och en annan i lika hög grad samarbetet med MP. Soares åberopar också Arenas valanalys, ja, ni vet den som drabbades av Prideskandalen, och då särskilt statsvetaren Henry Pettersson inlägg. Hans inlägg ingår i den del som omfattar 23 personliga bidrag. Pettersson har skrivit Studier i rött: socialdemokratins idéer och hans valanalys omfattar en rad olika orsaker som kan sammanfattas i ”Urgröpningen av den socialdemokratiska identiteten” endast i en kort passus nämner han såsom en marginell faktor: ”Potentiella socialdemokratiska väljare antingen stöttes bort av Vänsterpartiet eller flödade över till Miljöpartiet.” I övrigt handlar artiklarna om helt andra skäl för valförlusten.

Vänsterspöken och orealistiska spekulationer
Av detta drar Soares slutsatsen: ”Vänsterpartiet är helt enkelt en belastning för oppositionen. Vi kan inte längre förneka det uppenbara”. Men både Arenas och partiets valanalys stämmer inte med en bokstav in i denna analys. Soares tycks enbart artikulerar fördomar om Vänsterpartiet, som liknar det kommunistspöke de borgerliga tidningarna brukar komma dragande med i valtider. Soares tror sig ha ytterligare en poäng genom att åberopa att ”S och MP i en rad opinionsundersökningar... får nästan lika höga opinionssiffror som Alliansen”. Detta är emellertid ett osäkert kort, då sammanvägning 19 okt gav S+MP 41,8 och Alliansen 43,3. Att förlita sig på ett dylikt utslag vore snarare att svika alla dem som 2014 siktar på en vänsterregering. Dessutom är det faktiskt så att den ideologiska närheten har vi till Vänsterpartiet, medan MP både före valet 2010 och efter funnit anledning att samarbeta med Alliansen om betet varit tillräckligt stort. Dessutom så finns det en samlad fördel med samarbete till båda partierna och det handlar om ”det gröna samhället”, där vänsterpartiet kombinerar detta med en samhällssyn som ligger närmare vår. Därför måste Socialdemokraterna hålla dörren öppen för ett rimlig vänsteralternativ Och då skall vi inte sträva efter att öppna ett politikens Ullared där vi säljer oss med sikte enbart på makten istället för att bygga ett parti med politiskt genomtänkt samhällssyn som syftar till ökad demokrati, frihet, jämlikhet, rättvisa, solidaritet och en välfärd byggd på non-profit. Det är nämligen det väljarna vill ha. Ett alternativ!