och vad har rättssysemets kollaps i Ouickrättegångarna kostat?

För mig som jurist så finns ett yrkesmässigt trauma och det är att rättssystemet vid närmare granskning inte kan stå för de fällande morddomarna mot Thomas Quick. Jag förstår att med erkännande fällande är nära men det är samtidigt inte tillräckligt. Kringbevisningen verkar – utan att jag kunnat fördjupa mig – tämligen svag. Jo, en sak var dock ganska uppenbar, nämligen att den tilltalades psykiska tillstånd gav goda grunder för att ifrågasätta vad han sa. Och vad han sa var ju bl.a. att han erkände...  Förutom att de fällande domarna innebär rättsövergrepp i den meningen att rättvisan kränkts så innebär detta mångdubbelt större svinn än de p.g.a. jäv förnyade rättegångarna. Quickrättegångarna visar visserligen att inte nämndemannainflytande garanterar en juste rättegång. Men det allvarliga är antydan om att inte ens juristdomarna är en garanti för att en person inte skall kunna dömas för mord i upprepade fall på dubiösa grunder. Nämndemämäns bristande anmälan av jäv är ursäktliga misstag men de felaktiga morddomarna är en rättsskandal av sällan skådat slag. Jag menar att jurister borde - borde förutom lagboken - läsa Bibeln: Huru ser du ett grand i din broders öga, och varder icke varse en bjälke i ditt eget öga.

En omdömeslös chefsjurist
Lagmannen i Södertälje tingsrätt Katarina Wingqvist Ekholm  säger beträffande den nämndeman som var jävig: ”Han är klar över att så länge jag är lagman i Södertälje tingsrätt så kommer jag inte att kalla honom till någon förhandling, därför att han åtnjuter inte mitt förtroende efter vad som hänt”. Enligt rättegångsbalken föreligger skyldighet för domare att anmäla omständighet som utgör jäv. Detta gäller även nämndemän. Men det följer också av rättegångsbalken att rättens ordförande svarar för att allt går rätt till i rätten. Om man börjar en rättegång med en förhandlingstid på flera månader är det enligt min mening märkligt att inte ställa frågan när rätten internt första gången sammanträder om jäv och noga gå igenom vad som kan vara jäv. Det är ju faktiskt så att rättens ordförande har en skyldighet att svara för att rättegångsbalkens bestämmelser uttolkas korrekt; jfr RB 30:7. Som nyss sagts så kan dessutom på goda skäl ifrågasättas om medlemsskap i polisnämnd gör en domare jävig.

Men det finns en och annan förnuftig jurist
Men jag har i denna juristdoakör uppfattat en förnuftig röst som sjunger i en annan tonart, nämligen förra hovrättsdomaren Olle Ekstedt . Han menar att kritiken är en elitkritik och att domare har stor nytta av att samarbeta med lekmän. När man införde nämndemän även i hovrätt ansågs det av juristerna som en förnedring att ta in lekmän där, och därför vill många ta bort dem. Det är inte alls dumt att ha med nämdemän. Jag ska ju som domare förklara för nämndemännen hur jag ser på bevisvärderingen och hur jag vill tillämpa rättsreglerna. Om nämndemännen säger att de förstår, att det verkar förnuftigt, då har vi ju uppnått något. I förlängningen ska samma rättsresultat förstås av media och allmänhet. Alla ska förstå att vi har ett förnuftigt rättssystem... Det här med att betona domstolarnas expertroll tror jag är farligt. Det är då det utvecklas konstigheter. Det är viktigt att medborgarna fattar vad som sker... Det ska inte vara så att juristerna åter går in i det slutna rummet. Rättsväsendet är tillräckligt slutet som det är.

Jag kunde inte formulerat det bättre själv.