Under rubriken Att lägga livet till rätta har Lena Andersson 9/2 i DN en ledarkrönika med en svidande vidräkning av det totalitära i religioner – med det angivna exemplet islam:
Så långt citat från Lena Anderssons artikel, där jag helt delar hennes synpunkter. Det märkliga är att Lena Andersson ramar in detta resonemang med ”det finns obestridliga likheter mellan islam och det tidigare folkhemmet” och även folkhemstanken beskrivs som ”likriktande, auktoritär och kuvande såsom heltäckande system med allomfattande antaganden om människan..”. Man tar sig för pannan och frågar sig om Lena Andersson för att sälja in sin idé hos de borgerliga arbetsgivarna måste ge ett knivhugg i ryggen på Socialdemokrati?
Liknar arbetarrörelsen befrielse av massorna från svält och ohälsa den auktoritära islam? Att överhuvudtaget finna minsta likhet mellan religion för att få makt över människors sinnen och en politisk arbetarrörelse som steg för steg befriade massorna ur kapitalägarnas och överhetens förtryck genom usla löner, usla arbetsförhållanden, usla levnadsomständigheter är något så okunnigt och magstarkt att det utgör en skandal. Det ”likriktande” var ju att man var tvungen att gå samman för att få rösträtt, förbättrade löner och drägliga förhållanden. Tala om ”auktoritärt” när det gällde att befria de flesta från fattigdom, ohälsosamma arbets- och bostadsförhållanden, att helt enkelt tvinga den härskande klassen att dela med sig något av kakan.
Påståendet stämmer naturligtvis med islam, men Lena Andersson försöker tjäna borgerligheten genom att påstå samma sak om Socialdemokratin. Detta är ju groteskt. När det gäller ”tankefriheten” så är det ju en ingrediens i demokratin. Lena Andersson tycks tro – liksom historiförfalskarna i det moderata programgänget - att det är borgerligheten som infört demokrati. Sanningen är ju att borgerligheten har motsatt sig varenda demokratisk reform från rösträtt till reformer om ekonmisk demokrati. August Palm och alla socialdemokratiska ledare in på 1900-talet fick just skaka galler för sin ur borgerliga samhället synvinkel revolutionära idéer om jämställdhet och frihet för arbetarmassorna.
Man behöver ju bara peka på vem som – med motstånd från vem? – införde allmän rösträtt? Och vem som genom förskola m.m. såg till att kvinnor kunde ta eget betalt arbete och därmed komma i åtnjutande av samma frihet som män? Visst, det är ingalunda fullbordat genom jämställda löner och jämställda förhållanden. Men arbetsgivarna och Svenskt Näringsliv med den närställda och ekonomiskt beroende borgerligheten har bara hela tiden agerat bromskloss. Och det hån Lena Andersson riktar mot den ”folkhemmet, särskilt dess Myrdalska uppbyggnadsfas” är ett symtomatiskt borgerligt förakt för att man försökte ge även vanlig arbetarklass drägliga förhållanden. Visst fanns det överdrifter och i dag kanske ”miljonprogrammet” visar en del brister. Men hur bodde arbetarklassen och vad hade man råd att köpa? Jo, man ville skapa ljusa, fräscha lägenheter till skillnad från de smutsiga och kalla gårdsruckel där arbetarfamiljerna bodde i 1-rummare med sina 5 barn för att ge billiga pigor och kol- och vedbärare till de rika som bodde i sina 8-rummare i de fina gathusen. Eller alla fattiga som bodde i ohälsomma bostäder och kunde få köpa ett Per-Albinhus eller en billig lägenhet i Riksbyggen eller hyra i kommunala bostadsföretag. Ja, vem var det som såg till att skolbarnen skulle få åtminstone ett lagat mål mat om dagen? Inte vara det borgarbrackorna som levde i överflöd på sina aktiepapper.
2013-02-09, 14:25 Permalink
Andra bloggar om: Demokrati • religion • dn • arbetarrörelsen • socialdemokratin • lena andersson • förtryck • folkhemmet • rösträtt * bo widegren Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |