En känd metod är att läsa in annat än det som står hos meningsmotståndaren.
Jan Andersson, som en gång innan han blev fullfjädrad politiker och ”stor” socialdemokrat, var högstadielärare måste ju rimligen kunna läsa innantill bra. Därför är hans senaste bidrag Är den socialdemokratiska partiledningen höger? förvånande läsning. Redan i rubriken påstår han att bl.a. jag påstått att partiledningen är höger. Jo Reinfeldt & Co är höger, men är högersossar höger? Vad jag sagt är att Jan Andersson och partiledningen i förhållande till vänsterflygeln i partiet dragit åt höger. Det är en djäkla skillnad mot att påstå att Jan Andersson är höger. Nej varken Jan Aandersson eller partiledningen är uppenbarligen höger.

Skulle högersossar inte vara ”riktiga sossar”?
Ja, Jan Aandersson skriver till och med att jag påstår att ”högersossar är inga riktiga sossar”. Var han fått det från vet jag inte, men det finns i alla fall inte i mina texter och jag har aldrig använt ett sådant språkbruk eller ens uttalat något nedvärderande om sossar på högerflygeln. För att ännu mera förvirra debatten så påstår Jan Andersson att vänstersossar ”i allt väsentligt tycker som vänsterpartister” och att jag tycker att ”de riktiga sossarna finns i stället... i vänsterpartiet”. Tala om kategorisering och schabloner och framförallt inte om politikens innehåll!

Är kongresskompromisser alltid sista ordet?
Man undrar ju litet vad det är som medför att man måste hitta på massa saker om meningsmotståndare för att få fram några motskäl. Jag vill framhålla att hela denna diskussion uppkom med anledning av att Björn Andersson skrivit två bloggar om höger- och vänstersossar  men dessa bloggar är en noga genomgång av olika politiska frågor inget av det katagorisnack som Jan Andersson ägnar sig åt, tydligen i brist på argument. Jag menar nu och det var min poäng att detta sätta att bemöta en diskussion om partiets inriktning – även om Björns rubrik var något provokativ – bara har ett rimligt syfte och det är att strypa debatten om partiets inriktning . Vad är det för framtid vi som socialdemokrater vill peka på för väljarna? Den debatten kan föras fritt och det är typiskt för gamla partibyråkrater att platta till debatten med kongresskompromisser som det vore skrivit i en bibel given av en högre makt. Möjligen är Jan Andersson rätteligen en mittensosse som i Mellanmjölkens lagoma land strävar högerut. Enda invändningen jag har mot honom är att han i avsaknad av argument tillskriver meningsmotståndare egenhändigt tillyxade meningar.