Kjöller värmde andras fiskar men fick själv sina kokta.
Hanne Kjöller har skrivit en bok En halv sanning är också en lögn. Jag har haft anledning att flera gånger konstatera Hanne Kjöller ljuger fritt i DN - bara hon är tillräcklig S-taskig!  Överhuvudtaget har jag aldrig uppfattat Hanne Kjöller som en Sanningens riddare, så att säga. Naturligtvis är det ett garanterat trick att verkligen få en massa gratisreklam genom att ge sig på en hel del av mer än hon själv kända journalister. Och nog nappar det Radions Ekochef Anne Lagercrantz och Samhällsredaktionschefen Louise Welander skriver öppet brev till Hanne Kjöller  med argumentation av tre angripna journalisterna, reportrarna Mari Forssblad och Daniel Velasco samt projektledaren Ulla Svensson. På detta svarar Kjöller att hennes bok inte handlar om faktafel. På bokmässan försvarar hon sig i en debatt att man har rätt att ha sina tolkningar. Men nu blir det litet svårt att följa vad Kjöller egentligen är ute efter, förutom att väcka uppståndelse, Hårt ansatt Hanne Kjöller. Reportern på Kalla fakta Jonas Alsgren skriver ”Vad har egentligen Hanne Kjöller för människosyn?". Man kan konstatera att Hanne Kjöller som värmde andras fiskar men själv fått sina kokta. Och det betalar sig nog ganska bra, kan man tänka.

Juholt brast i att ta reda på, medan Bildt ljuger alla rakt i ansiktet.
När Kjöller pratade om sina tolkningar så stämmer det väl med ett uttalande av Nietzsche att det inte finns några sanningar, inga fakta, bara tolkningar. Bara det att Kjöller anklagar andra för att förvränga fakta och därigenom åstadkomma halvsanningar. Nixon hade en annan variant: Jag ljög inte, jag sa bara sånt som senare visade sig vara osant. Sanning ses som betecknande en egenskap hos ett påstående, som kan sägas vara sant eller osant, det vill säga antingen sant eller inte sant det vill säga falskt. En lögn är en oriktig utsaga som uttalas såsom varande sann, med avsikt att få dem som tar del av utsagan att anta dess riktighet trots att den som uttalar den vet att den är osann. Det var Wikipedias snusförnuft även om det låter sig sägas! De flesta vet innerst inne vad som är sanning och lögn. Exempelvis var flera av de påstådda Juholts ”lögner” inte osanning utan på sin höjd bristande information. Däremot var Bildts avfärdande  av att Gunillas Carlssons och hennes statssekreterares lön betalts med biståndsmedel därför att det var praxis att så skedde är en lögn, därför att det framstår som uppenbart att   Bildt visste att så inte var fallet.

Hanne Kjöller gjort offentligt självmord - överlever som DN-skribent
Ulf Bjereld, som till skillnad från mig gillar Hanne Kjöller, frågar sig om man kan lära något av detta. Han talar om att Hanne Kjöller i sina texter har ”drag av moralism... och att ett av problemen med moralism är att man ibland tappar kontakten med verkligheten och missar att ställa de grundläggande frågorna”. Men jag förstår inte vart han vill komma med sin överslätande artikel. Tvärtom det slarv och brist på sannningshalt som hon anklagat andra för riktas nu, som jag ser det helt rättvist, mot henne själv, därför att hon själv slarvat och systematiskt i sitt skrivande använt sig av halvsanningar. Mattias Hagberg har några intressanta snabba tankar. Det finns två sorters sanningar. Den ena är banal. Den andra är, i brist på bättre ord, komplex, motsägelsefull och föränderlig. I journalistiken rör det sig ofta om den banala sanningen.. Fakta är viktiga. Den som slarvar eller fuskar med sina faktabitar är inte trovärdig. Det är där Hanne Kjöller befinner sig nu. Hennes texter är inte intressanta längre. Som skribent har hon begått ett offentligt självmord.

Hanne Kjöller tänker att det hon tycker är sanningen!
Slutligen har Jan Helin bloggat om Hanne Kjöller . Det kan ju vara intressant att läsa hans reflexioner. Det var ju han som avslöjades av SRs mediaprogram med att på sin agenda ha att störta Håkan Juholt just med en rad halvsanningar serverade i ett drev. Han talar om att Hanne Kjöllers bok innehåller så många faktafel att den faller på eget grepp. Men dessutom rör den vid ett synnerligen intressant problem, nämligen följande: Journalistik är en metod. Opinionsjournalistik är en annan metod. En central mening i debatten kring Kjöllers bok är denna: ”Vi tar fram det som stärker de teser vi driver och trycker undan det andra.” Hon säger också att hon är ”anställd för att vara subjektiv”Detta är inget märkvärdigt. Citatet är en tämligen exakt beskrivning av opinionsjournalistik, alltså sådant som skrivs på ledarsidor. De fakta som stöder den politiska uppfattningen värderas som viktiga, de som talar emot den trycks undan. Sådan är själva metoden i opinionsjournalistik och för alla andra som ska bygga ett argument. Det är inget fel i det. Men resultatet blir inte opartisk journalistik. Hennes problem är att hon inte inser att hon bedriver opinionspolitik. Hon tänker att det hon tycker är sanningen.