Blockpolitik = olika idégrund är inte död och bör inte dö - men utesluter inte långsiktiga överenskommelser
Godmorgon, Världens panel var blockerat blockad! I programmet Godmorgon, Världen! i p1, Sveriges radio, finns panelen av kända publicister som uttalar sig om aktuella frågor och i dag var rubriken tonläget i svensk politik. Irene Wennemo, Dagens Arena, Heide Avellan, Sydsvenskan och PJ Anders Linder, Axess tidigare SvD, diskuterade bl.a. om Vänsterpartiets krav på ministersposter och moderaternas logotype. Den övergripande frågan var blockpolitik. När det gäller den av Godmorgon, Världen utvalda panelen, så var det som framgår av nästa stycke som upplagt för total enighet. Man skulle kunna säga att även panelen var blockerat blockad! Detta tycker jag är intellektuellt både märkligt och inkonsekvent, vilket jag återkommer till. Jag har flera gånger skrivit om blockpolitiken, senast Vi Socialdemokrater kan i alla fall utesluta regering med nyliberala C och FP!.
Total enighet bland de officiella tyckarna - total härdsmälta alltså! PÅ Dagens Arena har bl.a. S-ideologen Eric Sundström publicerat Cementera inte blockpolitiken!. Sundström drömmer om en ”centervänsteraxel som S och MP försiktigt tycks initiera” men som inte behöver ”formaliseras ännu, och att formellt addera även V vore olyckligt. Det skulle bara lägga ny cement på den blockpolitik som har krackelerat på senare tid...” . Heide Avellans Sydsvenskan har en romantisk tanke om att blockpolitiken borde brytas Nog med blockpolitik och ger MP en medalj för att man också samarbetar med Högerregeringen. I moderata magasinet Axess så får Sydsvenskans avdankade chefredaktör Per T. Ohlsson skriva under rubriken Samarbetslandet. Man undrar hur många av läsarna som blir upphetsade och har fått en tankeställar av Per T.s ord: Somliga upplever konsensustraditionen som kvävande och visionslös: alla skockas i mitten och partierna blir... förvillande lika varandra. Detta, en form av utslätning, är förvisso traditionens baksida. Men framsidan är så mycket större: en öppenhet för konstruktiva samtal och kompromisser över politiska och intressemässiga skiljelinjer... konsensustanken bottnar i en insikt om den uthålliga demokratins yttersta förutsättning: majoritetens respekt för minoriteten. P.j. Anders Linder har sjäv i SvD suckat över att Blockpolitiken går djupare än man kan tro .
Men väljarna då... Jag skall ge Per T rätt i en sak att vore blockpolitiken död så skulle tråkigheten breda ut sin förlamande dimma. Nu är ju detta guskelov en falsk bild. Linder åberopade en undersökning av Demoskop Väljaridentitet vilka fundament vilar partierna på. Demoskop har kategoriserat partiernas sympatisörer utifrån en tiogradig skala. Då återfinns Vänsterpartiet längst till vänster med en. I den andra änden av skalan har vi Moderaterna med ett snitt på 7,87. I närheten av Moderaternas värde ligger också de övriga Allianspartierna. Spridningen är något större inom oppositionen. Efter Vänsterpartiet (2,09) följer Socialdemokraterna med 3,32 och Miljöpartiet med 4,15. Skillnaden gentemot närmaste Alliansparti är därmot mycket stor, vilket uppenbart försvårar samarbeten över blockgränserna eller möjligheten att skapa nya majoritetskonstellationer. Kanske borde detta vara en tankeställare för alla officiella tyckare?!
Blockpolitik är en intellektuell nödvändighet Man kan naturligtvis förneka vissa grundläggande skillnader och med skygglapparna på påstå att blockpolitiken är död. Skillnaderna mellan partierna försvinner ju och vi har fått ett arbetareparti och ett arbetarparti där bara e:et utgör skillnaden!? Men det finns faktiskt en grundmurad tanke som skiljer blocken och det är synen på vad skulle kunna kallas solidaritet, till var och en efter behov från var och en efter förmåga. Tankar om fri konkurrens, lönedumpning, arbetsmiljö, medbestämmande, arbetslöshetsersättning, sjukersättning, det offentligas medverkan osv. Jag vill påstå att detta i grunden handlar om idéer. Katrin Kielos är inne på samma tanke i dagens ledare i Aftonbladet Ett ohållbart recept: det är när idén konfronteras med verkligheten som den prövas och dess kosmetiska glacyr krakelerar. Många har förgäves predikat ideologiernas död, men dessa biter sig envist kvar. Har man ingen idé om hur samhället bör se ut så är man ganska vill när det kommer till den praktiska avvägningen, den politiska prioriteringen. Blockpolitiken handlar just om idégrunden. Det är bara romantisk blåögdhet att plädera för nog med blockpolitik. En helt annan sak är att vi i demokratisk ordning skall ordna stabila, långsiktiga överenskommelser i vissa viktiga frågor.
