TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Hanne Kjöller skriver i dagens DN om Våldtäkt: Samtycke löser inte bevisfrågan. Skriver liksom många andra om att det alltid kommer att föreligga bevissvårigheter när det handlar om att klarlägga vad som förekommit mellan två personer.


Är våldtäkt samlag framtvingat genom våld eller hot om våld?
I lagen står: Den som med våld eller hot tvingar en annan person till en sexuell handling som är allvarligt kränkande döms för våldtäkt. Detta leder till utredning om ev. skador som tyder på våld eller handlingar som bestyrker offrets utsatthet exempelvis flera personer, låst utrymme tagande av mobiltelefon osv och naturligtvis parternas ofta olika uppgifter om förloppet. Kjöller andrar ett fall med en nykter man som knullat med en berusad kvinna. Till saken hör att hon var så berusad att hon inte mindes något av händelse och ”det finns förstås ingenting mer än mannens berättelse som säger att kvinnan samtyckt. Haken är att det knappt heller finns något som säger att hon inte gjort det”. Själv tycker jag beskrivningen liknar väl mycket fallet ”Den som utnyttjar någon som sover, är medvetslös, berusad eller påverkad av annan drog, psykiskt störd, sjuk eller på annat sätt är i särskilt utsatt situation döms också för våldtäkt”.

Eller är det sexuella handlingar utan samtycke?
Gör nu tankeexperimentet att i lagtexten står: Den som utan samtycke förmår en annan person att deltaga i en sexuell handling som är allvarligt kränkande döms för våldtäkt. Blir utredningen densamma? Vad fokuserar man på då? Ja, naturligtvis också på sådana detaljer som sker med nuvarande lagstiftning. Men blir det inte – utan att man vänder på bevisbördan - att den som påstås ha begått brottet själv måste förklara varför han utgått från att det varit grönt för sex? Jag menar att Kjöller är blind för detta. T.o.m. i urkonservativa Barometern finns artiklar om samtycke. Förre straffrättsprofessorn Madelaine Leijonhufvud tycker att det är en självklar rättighet att säga nej. Men naturligtvis kommer vid sexualbrott alltid att kvarstå bevissvårigheter. Jag gör dessutom inte gällande att min tänkta lagtext ovan skulle ha den kvalitet som krävs av en brottsbeskrivning. Men det är väl värt ett tankeexperiment och därmed en noggrann utredning. Det finns ju fler sexualbrott av lägre svårighetsgrad samt de mot barn och personer i beroendeställning.

Kjöller hånar Socialdemokraterna och talar om kameraövervakning
I sin ledare hånar hon Socialdemokraterna för att ha ” börjat svänga i sin inställning till samtyckeslag” och antyder populistiska motiv, tydligen av det enda skälet att S inte tycker som Kjöller utan vill utreda frågan. Men i ett ger hon rätt, nämligen att en förändring ”på sikt skulle kunna fungera normerande” Hon menar att den upprörda diskussionen primärt handlar om att männen inte fällts och inte om de juridiska premisserna för bedömningen. ”Risken finns därför att många blir besvikna om vi inför en samtyckeslag men behåller samma krav på bevisning” . Med tankeexperimentet ovan så tycks det mig finnas en möjlighet till en något annorlunda utredning i dessa fall. Och detta naturligtvis med bibehållande av nuvarande beviskrav i brottmål. Hennes egen sluggertaktik i diskussionen antyds när hon börjar tala om ”att installera kamera­övervakning i sovrummet”! På samma intellektuella plan ligger en kommentar av en juristkollega då han såg framför sig en marknad för heltäckande samtyckesavtal!



Våldtäkt kan ju ske oavsett sexuell läggning så det vore bra om man inte bara koncentrerade sig på heterosexuella.


Bo Widegren: Jag har inte bara tänkt mig monoheterosexuellt utan tvärtom liksom gällande lagstiftning talat om sexuella handlingar. Sedan att vissa debattörer utmålasr karlar som gärningsmän och kvinnor som offer är ju deras enkelriktning, men ganska förståelig m.h.t. frekvensen av olika brott.
Fast jag fattar inte hur en annan lag kan ändra på bevisfrågan, om någon dagen efter säger sig inte minnas något - eller att ord står mot ord - finns det inget bevis kan du inte döma någon, ellerva?


Bo Widegren: Att du som är en så intelligent person hade så små händer så att du inte greppar detta förvånar mig. Det är ju inte bara muntliga uppgifter från de inblandade som är "bevis" utan alla "kringuppgifter" som ger stöd för den ena eller andra versionen. Men vad jag menar att det är en viss - men jag säger bara viss - skillnad om bevistemat är har övergreppet skett med våld eller hot om det eller temat är har båda parter samtyckt till sexet (eller hela sexet). Och visst är det osäkra kort fortfarande eftersom man kan kräva att båda parter är med på allt som förekommer eller m.a.o. en påbörjad sexuell handling kan bli våldtäkt om endera parten utan den andres samtycke broderar ut i "extra-grejer". Det är bra att ställa enkla frågor det tvingar hen att tänka till, eller hur Stickan!
Det stora problemet med en samtyckeslag är ju att det fortfarande kommer stå ord mot ord. Att en kvinna som en gång gett sitt samtycke kommer få mycket svårt att försvara att hon eventuellt tagit tillbaks samtycket om sexet går över styr, samt att mycket fokus kommer att läggas på kvinnan vid en eventuell rättegång.

I övrigt har jag inte mycket att anmärka på samtyckeslagen. Kvinnor kommer fortfarande bli gruppvåldtagna. Kvinnors livsrum kommer fortsätta att vara beskuret.

Vad vi borde fokusera på är en förändrad sexualundervisning i skolorna, där fokus mer ligger på relationer, ömsesidig respekt och mindre på de naturvetenskapliga "detaljerna". Idag har NO-läraren huvudansvaret för sexualundervisningen. Detta är knappast optimalt, då dessa lärare i stor utsträckning talar om de naturvetenskapliga aspekterna på sexualiteten.


Bo Widegren: Jag tror tvärtom att fokus kommer huvudsakligen att läggas på mannen vid en heterosexuell våldtäkt, men visst har du rätt att ord kan komma att stå mot ord. Jag tycker inte att någon skall ha "extra" svårt att förklara att hen vill säga nej och avbryta en pågående sexuell handling. Det borde faktiskt var och ha den rätten.
När det gäller tredje stycket är jag helt överens med dig.
Men om kringuppgifterna är osäkra, då står fortfarande ord mot ord, och själva bevisläget måste ändå vara det centrala. Om samtyckeslagstiftningen strävar efter att förändra kraven på bevis så är det i så fall det som ska sägas rakt ut.
Idag är det ibland så, att ärenden är polisiärt utredda, man "vet" vem som mördat, stulit eller kört rattfull, men juridiska skäl talar emot en dom, antingen för att lagen inte ger täckning, eller för att det finns ett visst mått av osäkerhet.
Vi hade exempelvis en på goda grunder förmodad statsministermördare som gick runt i Stockholms centrum, utan att vara dömd för dådet.
Bra eller dåligt kan diskuteras. Men lag och moral är inte alltid detsamma.




Bo Widegren: Ditt resonemang är litet svepande enligt min mening, Stickan. Det är sällan i sexualbrottsmål man inte har klart för sig vem som är gärningsman, varför din parallell till statsministermördare och andra som försvinner inte är litet långsökt. Vid sexualbrott är detta inte svårigheten utan just vad som förekommit mellan parterna. Naturligtvis skall man inte lätta på åklagarens bevisbörda i brottmål så det är inte det handlar om. Istället för våld och hot om våld bör utredningen i stället fokusera på om gärningsmmannen haft skäl att uppfatta att offret samtyckt till hela eller endast delvis av den sexuella handlingen. Men jag har inte hävdat att detta är en lätt väg heller i bevishänseende. Det handlar inte heller huvudsakligen om lag och moral och brister det i överenstämmelsen mellan dessa så bör nog lagstiftaren ta sig ytterligare en funderare.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!