Landstingssammanslagning missgynnar demokrati!
Landstingen, som skulle bli 11, är historia bl.a. därför att de ansågs ge toppstyrd välfärd och vara ett politiskt elitprojekt utan folklig förankring! Detta att man försämrar demokratin och förlänger avståndet mellan invånare och beslutsfattare gäller alltså landstingsindelningen. Den fråga man ställer sig är om inte motsvarande fråga bör ställas om kommundemokratins förankring hos kommuninvånarna, när man talar om storkommuner och hopslagning av nu existerande kommuner.
Samma sak måste rimligen gälla kommuner!
Frågan om storkommuner har rönt tveksamhet hos socialdemokrater och moderater även om det funnits undantag, såsom moderata kommunalrådet i Umeå Anders Ågren. Däremot har de mindre partierna i Högeralliansen velat ha en storkommunreform, såsom KDS-riksdagsledamoten Stefan Svanström och Folkpartiets partisekreterare Nina Larsson, som också motionerat om detta i riksdagen , hade utvecklat tanken i SvD . Men också fått mothugg av SKLs utredare. Centerpartister har däremot ställt sig tveksamma. T.o.m. nyliberala Ystads Allehanda håller på sammanslagning av Tomelilla, Simrishamn, Ystad och ev. Skurup Tidningen menar att då kan man fördela de kommunala verksamheterna så att alla får sin del av det sammanlagda kommunala ansvaret. En större kommun ger chans till ökad kompetens både hos tjänstemän som politiker. Att man splittrar kommunledningen och därmed bidrar till förvirringen och förlänger avstånden till kommunens tjänstemän nonchaleras.
Sammanslagning missgynnar demokrati men påstås nödvändig för välfärden
Lustigt nog har fackförbundet JUSEK tagit på sig ledartröjan när det gäller kommunsammanslagning. På ett seminarium i Almedalen lät det så här: Staten måste ta initiativ till en svensk kommunreform med målet att skapa fler bärkraftiga kommuner och minska behoven av utjämning. Bara så kan vi slå vakt om rimliga skatter, likvärdig välfärd och tillväxt i hela landet. Det var före detta riksdagsmannen (C), civilekonomen och ordföranden för JUSEK Sofia Larsson; som i allians med tidigare omnämnda partisekreteraren i FP Nina Larsson lobbade för kommunsammanslagning. Sofia Larsson har tillsammans med Juseks vd tillika civilekonomen Magnus Hedberg, utvecklat saken i GP Välfärden kräver färre och större kommuner. . Magnus Hedberg har skrivit i stort sett detsamma. på DNdebatt . I artikeln trycker man ett slags altruistiskt motiv: I ett sviktande skatteunderlag ska allt fler äldre få tillgång till god vård och omsorg. Skolorna ska hålla hög kvalitet och förskolan utvecklas. Ska kommunerna lyckas leverera den välfärd och service som efterfrågas krävs en effektiv användning av våra gemensamma skattemedel. För att klara detta krävs en kommunreform.
Men det är egentligen för att kunna betala höga löner till jurister!
De tjänstemän med juridisk, ekonomisk och annan samhällsvetenskaplig kompetens som jobbar i medborgarnas tjänst spelar en nyckelroll för en väl fungerande samhällsservice. Det behövs helt enkelt bättre skattebas för att kommunerna skall kunna erbjuda högre tjänstemän i förhållande till ”marknaden” konkurrenskraftiga löner. Nu kanske dylika högre tjänstemän kan knytas till rådgivning på SKL och inte nödvändigtvis sitta på kommunkontoret där däremot finns en rad andra befattningshavare som kommuninvånaren vill träffa personligen. Dessutom få vi veta att ” Större arbetsmarknadsregioner skulle också göra att det blir lättare för företag att etablera sig”. Kanske är möjligheten att stora riskkapitalföretag, exempelvis inom välfärden, slår sig ner i kommunen inte det som står högst upp på önskelistan utan just att småföretagandet bildar en stomme i kommunen. Det finns många andra sätt att lösa svårigheter för att klara välfärden. Kommunals utredare har varit inne på detta i sin fråga är det dags för en kommunreform eller en äldrereform.
Småkommuner och Samverkan är en bra för demokratins hälsa.
Storsammanslagningar är nog ute. Det är två ekonomer som styrt JUSEKs initiativ. Diskussionen kan man väl ha. Men det ensidiga storskaliga trumpetandet är besvärande ”sovjetiskt”. Guskelov tycks vanliga människor ute i kommunerna ha en god skepsis mot dylika elitprojekt. Men det är märkligt hur dessa ekonomer fått stå oemotsagda inom ett fackförbund som väl i alla fall rymmer några fler intellektuella personer. Lösningen är ju ganska enkel. Håll kvar den kommunala organisationen ute i kommunerna nära människor och etablera samverkan om all serviceåtgärder som kräver dyra tjänstemän eller specialkompetens. Exempelvis är storlandstinget i södra Sverige numera dött och begravet, vilket medför tvång att samverka om tågen och annat. Dessutom borde staten ta över universiteten och därtill knutna forskningsanläggningar.
