Orimliga kostnader för ett fåtal nazisters rätt att demonstrera?
Demonstrationen i Stockholm utgjordes av 100 – 200 SvPare och minst 12000 motdemonstranter. SvP hade lämnats tillstånd att hålla möte på Gustav Adolfs torg och sedan marschera utefter strömkajen till Skeppsholmen och sedan vända tillbaka och avsluta demonstrationen på samma torg. Avspärrningarna var gigantiska med 3-400 poliser, rytteri ett 30-tal polisbilar, piketer, helikopter och polisbåtar på Strömmen. Hela demonstrationsvägen var kantad av kravallstaket. M.a.o. polisen hade fullskalig ”övning”. Det blev en storartad manifestation mot rasism med bara ett intermezzo av maskerade som vid ett tillfälle bröt sig igenom kravallstaketet med kaos som följd tillsammans med skadade poliser och gripna demonstranter. Det är typiskt att bilderna i de flesta media visade vanliga demonstranter medan en upphetsad reporter i Expressen hade direksändning i TV under två timmar och naturligtvis var reportern placerad strategiskt i södra delen av Kungsan, där också de mest upphetsade hade parkerat sig. Till saken hör att bråket uppkom när nazisterna gjorde sin välbevakade ”demonstration” t.o.r. Skeppsholmen. Man kan fråga om tillståndet inte i vart fall kunde begränsats till mötet eftersom demonstrationen föreföll både meningslös och utmanande.

Ersätter hetsstraff verkligen förbud mot rasistiska organisationer?
Under rubriken Nazisternas nyttiga idioter skriver Sakine Madon i Expressen: Begränsningar i demokratin kommer aldrig att trolla bort Svenskarnas parti. Men en sak är säker: de ivriga försöken att stoppa deras mötesfrihet ger dem en uppmärksamhet de annars aldrig kunnat drömma om. Anders Lindberg skriver däremot i Aftonbladet Polisen borde gripa nazister istället  Svenskarnas partis symbol, den så      kallade ”skräckhjälmen” är sammansatt av fyra ”livs­runor” eller ”dödsrunor” och Svenska motståndsrörelsens symbol är en ”Tyrruna”. Dessa runor är symboler knutna till SS, den organisation som på Adolf Hitlers uppdrag utförde Förintelsen och administrerade koncentrationslägren. Det är just detta som FN-konventionen åsyftar att att medborgare inte skall behöva utsättas för de provokationer som rasism och förintelse innefattar. Polisens roll blir också absurd i detta fall.  Ingripandena får i vart fall allvarligt menliga följder för allmänhetens förtroende för polisen.  Men lika viktigt är att det förmodligen är negativt för polisens självbild  och vänder upp och ned på vanliga föreställningar om vad som är rätt och fel för flertalet. Bara tanken att nazistflaggor fladdrar och nazistiska slagord skallar i kvarteren kring departementen, Sveriges centrala förvaltning, Kungliga slottet och finansvärldens huvudkontor får det hela att framstå som overkligt.  Detta är i längden en mycket tråkig konsekvens av den bristande efterlevnaden av FN-konventionen.