159 för regeringen och 141 för borgarna
DN skriver att Oppositionen vässar vapnen i maktstriden . Man skriver: Oppositionen pressar regeringen hårt i riksdagen. Genom rekordmånga tillkännagivanden försöker allianspartierna driva igenom sin egen politik. Nu hotar de borgerliga dessutom att fälla statsråd som inte böjer sig för kraven. Här räknar de borgerliga och deras tidning DN tydligen med något mer än de 141 riksdagsledamöter som man disponerar. Man kan alltså inte få igenom ett enda tillkännagivande och än mindre rikta misstroende mot något statsråd. Ändå talar man om rekordmånga tillkännagivanden! Och hotar friskt. Är det så att de som Reinfeldt lovade att aldrig samarbeta med häckar stadigt ihop med borgaralliansen nu? Det började ju så bra med samarbetet om att fälla regeringsbudgeten. Jo, man har faktiskt tillkännagivningsrekord tillsammans med Sverigedemokraterna! Är det något att skryta över?
Man vässar de borgerliga klorna - pedikyren står Sverigedemokraterna för
Ewa Stenberg skriver små politiska kommentarer på nyhetssidan i DN för att indoktrineringen inte skall märkas och berömmer Taktiken håller regeringen på tårna . Hon skriver: Den borgerliga oppositionen är långtifrån tandlös, trots Decemberöverenskommelsen. Den kan tillfoga regeringen en rad svåra nederlag, men så länge väljaropinionen inte ändras till alliansens fördel lär de borgerliga akta sig för att fälla hela regeringen. Det med fetstil markerade delen av citatet gör att jag menar att kritiken kan tas med godan ro. Dessa tillkännagivanden har helt plötsligt blivit kungsord med stöd av Sverigedemokraterna, men är helt oreglerade i vår konstitution.
Vill bara sticka käppar i hjulen inte ta ansvar för en regeringspolitik
Borgarna kan visserligen hota enskilda statsråd med stöd av Sverigedemokraterna för att de inte följt tillkännagivanden. Men i så fall står det Regeringen fritt att ställa sig bakom statsrådet ifråga. Och borgarna vill bara sticka käppar i hjulen inte ta ansvar för en regeringspolitik. Ett nyval skulle nämligen i nuläget kunna peta ut KD och FP ur riksdagen och i så fall skulle ju ytterligare hål i borgarnas regeringsunderlag uppstå för att uttala ett understatement. Carl Johan von Seth skriver en ledare Tid att säga emot, men titeln till trots tycks han mena att petimäterklagandet knappast är bra utan efterlyser en mer konstruktiv oppositionspolitik. Men en sådan konstruktiv oppositionspolitik är inte vad vi Socialdemokrater kan förvänta oss med det nuvarande B-garnityret i borgarpartiernas ledningar, utan enbart nålstick och fulmanövrar i samarbete med Sverigedemokraterna.
De försöker sabotera styret av Sverige, men vill själva inte ta ansvar!
Stenberg talar om att en svaghet med borgarpolitiken är att man driver S+MP-regeringen att hårt samarbeta med Vänsterpartiet, vilket får riktig vänsterpolitik till följd. På ledarsidan skriver Amanda Björkman: Löfven är fast i Alliansens vänsterbur ; frågan borde kanske ställas mer generellt vilket läger är det som fastnat och vilket läger sjuder av initiativ?. Det som DN kallar en dödfödd dogm, nämligen det gamla kravet på ”vinstförbud” i välfärden känner jag tacksamhet för att borgarna genom sitt kompromisslösa agerande fört närmare en verklighet. Jag tror egentligen att den stora faran för borgarna är att det börjar gå upp för väljarna att borgarnas 8-åriga vanvård av Sverige behöver vändas så att sjukvård, äldreomsorg och skola får tillskott. Tillsammans med att små klimatsmarta lägenheter behöver byggas i stort antal och att vägar och järnvägar behöver rustas upp. Jag tror faktiskt folk börjar inse att man behöver lägga om och då kan borgarnas ”tillkännagivanden” bli kvarnstenar i rep kring egen hals.
