Varför går det så dåligt för europeisk socialdemokrati
Daniel Swedin i Aftonbladet skriver under rubriken Bara S vet vägen framåt. Det högerextrema partiet Sannfinländarna tas in i den nya finska regeringen. Några timmar senare var det klart att konservativa David Cameron kunde fortsätta som premiärminister i Storbritannien. Man kan resonera om förklaringarna men man måste ställa frågan: Varför går det så dåligt för europeisk socialdemokrati, från Frankrike till Finland, från Danmark till Grekland? Världsbanken, valutafonden IMF och ekonomer talar om att det vår del av världen nu behöver är djärva satsningar mot ojämlikhet och kraftfulla investeringar i infrastruktur, bostäder, hållbar energi, barnomsorg och utbildning. Bara så kan vi knäcka arbetslösheten och få i gång ekonomin. Svaret på de problemen borde vara klassisk samhällsbyggarpolitik – en gren där socialdemokraterna en gång var dominerande. Men det är inte svaret vi får från socialdemokratiska politiker. I en tid när tidens utmaningar kräver social demokrati är det faktiskt socialdemokraters skyldighet att hitta vägarna framåt. Frågan är när tar vi tag i problemen. När ger vi väljarna social demokrati?

Socialdemokratins misslyckande
Göran Greider skriver om samma sak: Brittiska valresultatet symptomatiskt för hela Europa. Vi kan strunta i subtila analyser av det brittiska valet och bara konstatera att utfallet blev en katastrof för Labour och att den katastrofen har bäring för hela Europa, ett slutgiltigt bevis för att hela den europeiska arbetarrörelsen kapitalt har misslyckats. Här har vi alltså en nation, Storbritannien, där ojämlikheten sedan finanskrisen exploderat, där en halv miljon barn lever i familjer som inte kan ge dem ordentligt med mat, där långt över tio miljoner britter inte har råd med ett ordentligt boende, där nya anställningsvillkor fört tillbaka arbetsmarknaden till förra sekelskiftet. Ändå kan Labour inte vinna ett val! Varför?

 
Skit i överskottsmål och genomför reformer
I Labours valplattform är det centrala löftet stabila statsfinanser!! Krona för krona ska Labours små reformer finansieras. Är det någon som har hört någon svensk politiker med samma tema? Detta innebär att man ställer upp på en ekonomisk-politisk agenda som i grunden är oerhört borgerlig och i praktiken utesluter varje mer genomgripande reform som kan reparera välfärd och häva arbetslöshet. Så ser det ut över hela Europa. Och överallt ser vi att europeisk arbetarklass inte hittar något större hopp hos traditionell arbetarrörelse. Många har blivit likgiltiga medan andra lagt rösten på missnöjespartier som UKIP, Front National eller SD. Europeisk arbetarrörelse har målats in i ett hörn av en ekonomisk agenda som omöjliggör progressiva reformer. Det är därför vänstervinden kan övergå i en högerbris som för högerpartierna till makten. I Danmark, Norge och Finland, kanske snart även Sverige, så förankrar högerpartierna dessutom sin maktposition genom samarbete med främlingsfientliga och nationalistiska partier. Det är hög tid för oss att prata allvarligt om detta.