Efter Nejet till Euron var jag ju imbecill enligt DN.
I hela mitt vuxna liv har jag haft DN och jag är 76 nu! Så länge jag minns har också DN och jag haft vitt skilda åsikter i det mesta. Jag blev som prenumerant utskälld för att jag röstade
NEJ till euron – ja, jag var det närmaste imbecill! Kanske är jag det eftersom jag inte tänkt tanken att avsluta prenumerationen förrän nu. I nästan varje politisk fråga har Wolodarski & Co gett mig anledning till diskussion. Det gäller tom sådana saker som ryska ubåtar i skärgården, NATO och försvarets omfattning. Naturligtvis gäller det arbetsrätt och vinster i välfärden, där DN ju hela tiden måste värna om sina annonsörer och övriga bidrag från Svenskt Näringsliv. Det har visserligen gett en hel del stoff till min blogg. Men nu har jag äntligen tröttnat.
DN förstår inte att demokrati också handlar om
ekonomisk jämställdhet!
En ny ledarskribent som tävlar i nyliberal arrogans med Helmerson utlöste min tanke: skall jag verkligen betala för att få sån skit: Vänsterns skeva självbild skriver Martin Liby Alonso i dag. Det handlar om en artikel i Aftonbladet Högerpolitik urholkar demokratin i Europa, där ledarskribenten Somar Al Naher skulle antyda ”att Allianspartiernas förslag om förändringar av arbetsrätten och turordningsreglerna utgör ett indirekt angrepp på demokratin.
Det säger en hel del om vänsterns självbild som lite mer demokratisk än högern. Och om dess syn på just ordet ”demokratisk”: Inte ett uttryck som identifierar en styrelseform utan som ett adjektiv för att beskriva sin egen politik.”
Representerar för DN demokrati bara styrelseformen?
Alltså det som vänstern genomförde i början av 1900-talet: allmän rösträtt! Men inom arbetsrätten skall man alltså fritt få avskeda folk? Svensk Näringsliv måtte ha betalt några extra stora annonser för att åstadkomma den åsiktsändringen på DN.
Sedan detta med ekonomisk demokrati som handlar både om makten inom företagen, lönerna på olika nivåer och arbetsförhållandena. För att nu inte tala utbildning, socialtjänst och sjukvård i ett solidariskt samhälle. DN, det har faktiskt hänt en del sedan 1919! Litet mer uppdaterad är Sveriges riksdag som definierar demokrati: Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter och om möjligheten att vara med och bestämma. Och då innebär inskränkningar på strejkrätten och demonstrationsfriheten ett angrepp på demokratin, det borde
t.o.m. den nyliberale DN-skribenten begripa.
Är yttrandefrihet reell när all kommunikation i tidningar sker på de rikas villkor?
Man kan fråga sig hur yttrandefriheten tillgodoses när media ligger på ett fåtal händer. Äganderätten till mediaföretaget styr den politik det framför. Man kan ju bara se på drevet mot Juholt och de sista 14 dagarnas ledare i DN, där ovannämnde Martin Liby Alonso också utan ett enda sakskäl talar om ”snömos och självmål” apropå Ylva Johanssons försök att formulera ”regeringens strategi för hållbart asylmottagande” . I
Sverige finns enligt Wikipedias lista över svenska dagstidningar ca 70 borgerliga dagstidningar, varav 14 med en större upplaga än 50000 dagsex, och knappt 20 vänstertidningar, varav 1 med större upplaga än 50000 dagsex. Man kan alltså konstatera att borgerligheten genom sitt ägande och sin makt över ekonomin också har stor makt över vad som yttras i Sverige. Någon reell yttrandefrihet är det alltså inte fråga om då all tidningskommunikatioin sker på de rikas och deras hantlangares villkor.
Sluta betala till borgarnas kampanjkassa – Säg upp prenumerationen på din borgerliga dagstidning!