Stridsfrågan är internationella specialdomstolen ISDS
ISDS står för Investor-to-State-Dispute-Settlements alltså en internationell specialdomstol vartill investerare/företag kan stämma in stater om de ändrar lagstiftning som påverkar företagens vinst. Vidare är tanken att all ny och oreglerad verksamhet skall vara så, vilket i princip gör marknadsliberalisering till gällande princip. Överhuvudtaget leder detta i förlängningen till att all reglering av näringsverksamhet, offentlig verksamhet, arbetsrätt, miljörätt m fl områden undantas från den politiska ledningens bestämmande och överförs till investerare/företagare. Genom hotet om ISDS kommer alla lagstiftning på de nämnda områdena att frysas. Detta är inte rimligt och skulle underminera det demokratiska styrelseskicket. Det hör också till saken att fack och folkrörelse hållits utanför förhandlingsarbetet.

Skydd för investeringar, men inget för demokratin.

En omfattande opinion bland medborgare, media, partimedlemmar, riksdagsledamöter, EU-parlamentariker, EUlobbyister  och även amerikanska politiker är kritiska och då främst till specialdomstolen ISDS. Se också Tidens analys  och Arena idé. Folkpartisten Cecilia Malmström bekräftar att ISDS behövs för att skydda utländska företags miljardinvesteringar om företagen hotas av diskriminering      och inte kan driva sin sak i nationell domstol. Detta är – inte förvånande – ordagrant Svenskt Näringslivs inställning i rapporten ISDS – investeringsskydd, sid 18 f. Däremot har Malmström inte ord om att det demokratiska styrelseskicket måste värnas mot ekonomiska världskrafter, vilket är tänkvärt. Men frihandel kan man faktiskt ha utan skydd för investerare – det är ju faktisk så verkligheten för investerare alltid fungerat, nämligen att man tar en risk för att få vinst och i risken har då även ingått politiska förändringar. Malmströms linje är alltså ett nyliberalt tänkande i sin värsta form: Släpp fram de ekonomiska krafterna på bekostnad av demokratin.