Dom försökte göra mig till ett psycho
En bok har påmint mig om allt sattyg jag och andra i liknande situation utsatts för inte minst från påvar, prelater och andra som påstår att de står upp för kärleken. Ja, som hädat och t.o.m. förminskat Guds allomfattande kärlek. Eller av media, som utger sig för att upplysa människor om vad som är rätt och riktigt. Eller av läkare, psykiater och psykologer som skall lindra lidande, men smulat sönder självkänsla hos oss homosexuella. Men jag överlevde och var 37 när jag 1976 ”upptäckte” min homosexualitet. Det var nu naturligtvis inte så att jag fyllde 37 och så kom detta plötsligt över mig. I och med att jag accepterade hurudan jag var, så dök minnen upp som på pärlband, det första redan från 7-årsåldern. Allt förträngt pga  ”förbudet” mot homosexuella tankar. Jag mindes hur jag i smyg tittat på manliga kamrater och känt mig tjusad av deras kroppar och trånade över bilder av Tab Hunter och Anthony Perkins mfl, men hur jag också – eftersom det så skulle vara – dejtade tjejer. Det var emellertid som om jag aldrig fick till det. I 22-årsåldern blev jag av med svendomen och levde ihop med en något äldre kvinna i ett fint förhållande. Mitt nästa heterosexuella förhållande avbröts av att jag blev kär i en man. Helt plötsligt upplevde jag en försenad tonår – det var fantastiskt. Och för 34 år sedan träffade jag min nuvarande underbare man. I samma tid dök AIDS/HIV upp.

Samhällets konspiration mot homosexuellas lycka.
När jag så läser Johan Hiltons välskrivna och genomarbetade bok Monster i garderoben så blir jag förbannad. Det var ju för faen en konspiration mot bl.a.mig, där det som var mitt livs chans till lycka konsekvent besmutsades, hånades, kriminasliserades och gömdes i skräck. Inte bara befängt socialt hat utan aversionsterapi, elchocker, sjukdomsförklaring, kriminalisering och förvisning till utanförskap som var nog för att de flesta förtvivlat försökte hålla fast vid heterosexualitet. I litteratur och film kopplades homosexualitet med massmördare och misslyckade figurer som ofta tar sitt liv. Åsne Seirstad och Knausgård anger att Anders Breiviks dåd är knutna bl.a. till hans homosexualitet som bl.a föranledde Gardell att svara. Tsunamikatastrofen skylldes av religiösa fundamentalister på Guds straff för all homosexualitet . Aids avbröt den progessiva trenden och begynnande homosexuell frigörelse ersattes av skräck och förtryck, bl.a. skärptes smittskyddslagstiftningen, de s.k. bastuklubbarna stängdes 1987-2004 och kommisarie Hans Strindlund inledde tillsammans med några jurister sitt beryktade fälttåg mot den homosexuella synden. Homosexuella skulle tatueras med märke och interneras på en ö . Jonas Gardell sammanfattar sveket mot homosexuella och Hiv-positiva.

Boken som får mig att minnas och gråta av ilska
Monster i garderoben, en bok av Johan Hilton ; ja, han som också skrivit No tears for queers  om en rad uppmärksammade osedvanligt grymma mord på homosexuella män. I den nya boken ges en initierad skildring av filmskådespelaren Anthony Perkins, hans roll som Norman Bates i Alfred Hitchcocks Psycho och utifrån hans liv i den homosexuella garderoben och död i i aids. Samtidigt ger Johan Hilton en beundransvärt ingående, sakkunnig och personlig berättelse om gayhistorien i USA och Sverige. Tony dog i Aids efter att under år i perioder under falskt namn vårdats på olika privatkliniker. Hans hustru besökte honom i peruk, rödmålade läppar och i solglasögon. Minnestunden avslutas med Cole Porters Dont fence me in, en sång om att slippa vara instängd, om att dra ned frisk luft i lungorna och vara fullkomligt fri. Det är detta instängda liv många homosexuella ansåg sig tvingade till, att framleva sitt liv i en instängd garderob och smyga med sitt jag. I en sann demokrati bör alla få andas frisk luft i lungorna.