Gott  nytt  år!

Nu har alla klockor ringt in förhoppningens år 2017, dvs det år då mitt Socialdemokratiska parti och S + MP regeringen borde lyssna på Kyrkornas julupprop (https://www.juluppropet.se/)  och ändra flyktinglagstiftningen och

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro

– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv

– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Vi har under det gångna året tagit emot knappt 30.000 flyktingar. Med hänsyn till den radikala minskningen av antalet flyktingar har vi råd att generöst bevilja dessa ändringar. Låt oss inför 2017 lova att vi går emot borgarnas snegling mot fascistisk rösthjälp för att styra Sverige.  Vi skall vara det humanistiska alternativet till Batras hårda nävar och Busch Thors flirt med Åkesson!  Detta är min nyårsönskan!

Många talar om det gångna 2016 som ett skitår och visst har det varit en del att reflektera över förutom ovan antydda     ändringar i flyktinglagstiftningen. Många tänker Trumpigt på Brexit, som kanske egentligen är värt att tänka över framförallt för alla som försöker påverka människor: kan jag ljuga tillräckligt bra för att undanhålla svagheterna i mitt resonemang eller kommer väljarna att genomskåda mig? Ett färskt tydligt exempel på detta är Cecilia Malmströms och Ann Lindes tigande i det längsta om att bolag kan stämma stater enligt CETA på miljardbelopp.  Själv tycker jag att vår egen omröstning i Eurofrågan rymmer en hel delsanning: Kan ekonomisk och politisk elit dölja svagheterna genom att gå samman med alla media och satsa miljoner på falsk reklam?  Jag gick inte på Euroljugeriet tillsamman med en majoritet av väljarna. Att DN och andra nyliberala propagandister kallade oss för korkade egocentriker bär jag som en medalj på bröstet, en utmärkelse för att ha avstått från korkad konformitet!  Detta är emellertid skitsaker jämfört med kriget i i bl.a. Syrien och miljoner människors lidande. Framförallt gråter jag när jag ser vad vi här i världen gör med våra barn. Ingen kan glömma bilderna av Aylan och de tusentals andra halvstora kropparna som blänkt  förbi på nyheterna? Assad och Putin och IS är  för mig svärord och verkligen skit.

Själv har jag fyllt 77år och lever mitt pensionärsliv i ett underbart hem med en omtänksam make och då och då innerligt efterlängtade besök av kära Bojan. Jag bor i ett underbart landskap där vissa dagar är grådisiga, andra blåsiga och somliga soliga –precis som livet självt, varför varje dag har sin strategi för att gå vidare, ibland tröja och regnrock, ibland gäller det att knäppa upp då solen värmer skönt.  Det viktiga är  att odla en inre kompassen så att jag håller riktningen som hederlig och trogen mitt essentiella jag.

Samtidigt känner jag stor tacksamhet mot alla underbara personer i sjukvården, som verkligen bidragit till att 2016 slutat så väl för mig.