Det syns inte längre några utländska tiggare i centrala Köpenhamn. En straffskärpning i juni som gjorde det möjligt att direkt döma ut två veckors fängelse har skrämt iväg dem. Hittills har tolv domar utfärdats i Köpenhamns tingsrätt. I vårt grannland Danmark med ”hygge”, mys, öl och fläskestek griper polisen fattiga romer och domstolarna dömer dem till fängelse därför att… ja hur i hela världen kan en stat använda sin makt att ge sig på fattiga, oskyldiga människor? Är det kanske för att de stör hyggliga danskars vana av just ”hygge”, eftersom”hyggemys” inte omfattar tanken att alla inte kan smörja kråset och ge sina barn allt det barnen behöver.  Naturligtvis försvarar jag inte fattigdom och att tiggeri finns eller att tiggare av onda personer utnyttjas, men att använda rättsapparaten mot de stackars tiggarna är inhumant och omoraliskt. Varje polis eller jurist borde ställa sig upp och vägra tillämpa en sådan oetisk lagstiftning!

Även i Sverige … äter man fläskestek och            snuddar vid tanken tiggeriförbud      

I DN skrev man 2016-08-18 att Civil- och kommun-minister Ardalan Shekarabi  vill utvärdera för att se om något liknande kan genomföras även i Sverige. Något som DN redan samma dag kritiserade Tiggeriförbud är fel väg . Ministerkollegan Åsa Regnér (S) har tidigare uppmanat svenskarna att inte ge pengar direkt till tiggare utan istället stödja organisationer som arbetar mot tiggarnas hemländer. Även regeringens utredare Martin Valfridsson tycker så och föreslår att barn till EU-migranter inte automatiskt ska ha rätt till skolgång. Den dag tiggeriförbud införs av Socialdemokraterna är jag inte längre medlem. Moderaterna har nu i sitt ledarkaos bestämt sig för att anta Sverigefascisternas nationella tiggeriförbud. Thomas Hammarberg har kritiserat detta såsom populism . Johan Grafström har skrivit att Tiggeriförbud för in Sverige på Rysslands väg . Professorerna Per Eriksson, Hans Swärd, Stig Larsson i Lund har ingående skrivit om att Tiggeriförbud löser inte några problem.  Vellinges moderata kommunstyrelseordförande Carina Wutzler (M) skriver att kommuninvånarna känner sig påhoppade. I landets rikaste kommuner känner sig invånarna alltså illa berörda av blotta åsynen av någon som är fattig, ja så illa berörda att man vill straffa dem. Vellinge kommun är i dag den enda kommun som infört ett tiggeriförbud i lokala ordningsstadgan. Under 1800-talet var tiggeri förbjudet och tiggare sattes i fängelse Detta ersattes av den s.k.lösdrivarlagen, varvid tiggare kunde sättas i tvångsarbete.  Denna lag avskaffades 1964.

Försöken att intellektualisera vår naturliga solidaritet

Dit hänför jag Åsa Regners ovannämnda insats att uppmana till att hålla inne med en spontankänsla att hjälpa en nödställd och avvakta och lämna bidraget på ett konto tillhörigt en hjälporganisation, är för mig säregen. Inget hindrar ju båda insatserna. Carina Wutzlers tanke att t.o.m avlägsna fattiga ur stadsbilden, för att medborgarna inte vill skämmas för sin brist för solidaritet, är en obehaglig tanke som för vidare till en fascism som jag trodde var omöjlig i Sverige.  Den har ju odlats av Sverigefascisterna och i ledarkaosets Moderater har man också gripit tag i tiggeriförbud så som en tänkt livboj.   Såsom grädde på det osolidariska moset har vi så etikdocenten Ann Heberlein med sin Den banala godheten, som skopats ut av recensenterna, SvD , Expressen:”.. synd att boken också innehåller så många halvsanningar,missförstånd och märkliga intellektuella förvillelser” , Aftonbladet: Osmakligt, Ann Heberlein! Heberleins boktitel är en parafras på Den banala ondskan. Den boken skrevs av Hanna Arendt när hon bevakade rättegången mot nazisten Adolf Eichmann i Jerusalem. När Eichmann handlar i enlighet med en ideologi, utan att närmare fundera över konsekvenserna, så så är ondskan banal.  För många framstår nog proportionerna i handlingssätten att organisera transporter, läger och avrättningar av 6,5 miljoner judar å ena sidan och att öppna sin börs och lägga en slant i en tiggares hand som så milsvida att Heberleins titelval framstår som oseriöst eller rent av en kränkning. Detta är alltså ett oetiskt försök att intellektualisera en   känsla av solidaritet, som säger mer om Heberlein och hennes väg mot Moderaterna och hennes medverkan från Nazisternas scen i Almedalen i somras.

Tiggeriförbud strider förmodligen mot likabehandlingsprincipen

Wikipedia beskriver tiggeri som när en eller flera personer med hjälp av ord eller till exempel kroppshållning ber om monetärt eller annat bidrag från en främling. Det som borde förbjudas är naturligtvis drivkraften till tiggeri, nämligen fattigdom (och rikedom). 

I kommunallagen finns en likabehandlings-princip och det är att förmoda att den gäller alla som vistas i kommunen, inte bara kommun-invånare. Vidare kan inte i grundlagen erkänd rättighet inskränkas genom lokal ordningsstadga utan endast genom särskild lagstiftning. I Regeringsformen 2 kap 22 § tillerkänns utlänning samma skydd som en svensk medborgare mot missgynnande p.g.a ras och etniskt ursprung mm.  Det är helt klart att dessa tiggeriförbud, även om de inte direkt formuleras så, är direkt riktade mot romer och fattiga. Enligt samma paragraf är också utlännings yttrandefrihet samma som svensk medborgares.  

Yttrandefrihet innefattar rätt attdemonstrera sin egen fattigdom och behov av hjälp

Yttrandefrihet omfattar en frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar friheten påföljande sätt: "Var och en har rätt till [...] yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". Och hur kan man beskriva tiggarens åtgärder:      1) hen placerar sig på ett ställe där mycket folk passerar, 2) hen är ofta klädd på ett sätt som visar att vederbörande är mindre bemedlad, 3) hen beskriver ofta sin familj och andra omständigheter i ett mindre plakat, 4) hen skildrar på så sätt sin fattigdom i syfte att få människor att i solidaritet skänka en slant, vilket kan jämföras med kyrkokollekt, Frälsnings-arméns kokande julgrytor eller insamlingar för humanitära ändamål. Det måste ingå i yttrandefriheten att demonstrera sin egen eller andras fattigdom och behov hjälp.