Det handlar mellan Israel och Palestina om mark, och markstöld!

Gunnar Hökmark skrev den 7 maj på Aftonbladet debatt Sverige kan inte stå tysta inför hatet . Hökmark ställer frågan vad Wallström lärde sig av Abbas antisemitiska uttalanden.  Vad sa då Abba?  Jo, han talade om att anledningen till antisemitism inte var religion utan att judar i Europa ägnat sig åt bankverksamhet och ocker.  Detta gör inte Abbas till en Förintelseförnekare, som Netanyahu påstod.  Abbas uttalande är ändå olyckligt,  bl.a. då det uppfattats som en trivialisering av Förintelsen.  Margot Wallström har alltså reagerat helt adekvat på detta enskilda olyckliga uttalande. Detta är fel menar Gunnar Hökmark, allt bottnar i en antisemitism som i decennier drivit konflikten mellan Israel och arabvärlden.  Detta är enligt min mening mytbildning. Egentligen handlar konflikten om mark, där Israel just nu genom annektering stjäl mark från grannen Palestina.

Muslimhat

Den soppa som Gunnar Hökmark kokar på Abbas spik och kryddar med ISIS, Hizbollah, Iran m.m. är en overklig produkt som närmar sig muslimhat.  Exempelvis är det absurt att påstå att ”… den palestinska stat som den svenska regeringen har erkänt… är formad ur antisemitism”! Naturligtvis har Palestina bildats   för att ge hemvist åt palestinierna! När det gäller Israel är det visserligen en demokrati för etniska judar, medan arabiska medborgare inte har samma rättigheter. Och i ockuperade områdena finns bara militär rättsskipning och Israels armé har vidsträckta befogenheter, vilket leder till arabernas Mänskliga Rättigheter återkommande åsidosätts.

"Det finns inget som heter palestinier. ... De har aldrig funnits"    (Meir)

Abbas uttalanden måste se utifrån att språkbruket mellan dessa parter inte alltid är så välputsat. Detta gäller också den israeliska sidan för att nämna några exempel. David Ben-Gurion skrev 1937 att"Araberna måste fördrivas och vi skall ta deras plats.". Golda Meir uttryckte i intervjuer 1969 och1973, att "Det finns inget som heter palestinier. ... De har aldrig funnits".  Menachem Begin, förklarade 1982 att ”palestinier är odjur på två ben”. Yitzhak Shamir, sade i ett tal 1988 att palestinierna ”kommer att krossas som gräshoppor ... (med) huvuden krossade mot stenbumlingar och väggar”.  ”Målet är att bomba Gaza tillbaka till medeltiden”, sa inrikesministern Eli Yishai 2012. Även Avigdor Lieberman och Benjamin Netanyahu har uttalat sig nedlåtande om araber. Justitieministern Ayelet Shaked har också rättfärdigat Israels fortsatta ockupation och dess utökade bosättningar med hjälp av Bibeln. och menar att palestinier som lever i de ockuperade områdena bör tvingas till Jordanien.

Vad är bakgrunden?

Abbas och palestiniers yttranden om israeliska judar måste naturligtvis ses mot bakgrund av vad sker i regionen

•  Israel har spärrat av landgränsen tillGaza (med hjälp av Egypten) och inskränkt sjöterritoriet utanför Gaza.  Man tillåter  sporadiskt införsel av vissa varor.
• Bosättning-ar för ca 420 000 har etablerats på Väst-banken.  Dessa delar nu den Palestinska staten med vägnät ofta med befästningar, murar och taggtrådsstängsel. Bosättningarna försvaras av israeliska armén.
• I Östra Jerusalem, med minst 200.000 bosättare, bedriver de lokala israeliska myndigheterna etnisk rensning för att ena staden Jerusalem såsom judisk huvudstad. Detta genomdrivs    med hjälp av israelisk militär.
• Enligt israeliska tidningen Haaretz utarbetar Israel f.n.     lagstiftning som för bosättning-arna in under israelisk suveränitet.  Netanyahu utarbetar också ett lagförslag om ett Stor-Jerusalem som även skulle i Israel inkludera hela Östra Jerusalem och förstäder på palestinsk mark.
  

Israel saboterar ”under radarn” tvåstatslösningen

Att beskriva Israel som en demokratisk stat som lever upp till internationell lag är alltså skenbild av verkligheten. Israelernas handlingssätt att s.a.s. ”under radarn” sabotera tvåstatslösningen    resulterar i att omöjliggöra en palestinsk stats fortlevnad. Det är tragiskt att Israel vid sitt 70-års jubileum låter prickskyttar döda och skada palestinier som demonstrerar för återvändande.

Detta resonemang får naturligtvis inte användas till att motivera eller försvara antisemitiska yttringar mot judar i Sverige.  Att detta ändå sker beror i hög grad på den typ av argumentation Gunnar Hökmark för.  Det är inte egentlig antisemitism som importeras från Mellersta Östern utan besked om anförvanters och vänners död och lidande under israelisk ockupation.  Det är denna fråga som – helt skild från rasisters antisemitism - vi har att i Sverige hantera, så att ingen far illa av följderna.