Nelson Mandela, Madiba, är förebild när det handlar om fred och demokrati 

På SvT Play finns nu en serie i 6 avsnitt om Nelsson Mandelas liv.  Efter att ha förtidsröstat så såg jag del 6. Det som för mig var en självklarhet, var den 27 april 1994 för det Sydafikanska folket en högtid och fest: det första demokratiska valet i landets historia. Efter 27 års grym fångenskap lyckades Mandela skapa förutsättningar för ett fritt, demokratiskt Sydafrika genom att bl.a. samla ANC, avstyra hotet om  inbördeskrig, få slut på konflikterna mellan stammarna, och bryta den blodigaste perioden i Sydafrikas historia. Detta trots både svek, personliga motgångar och förlusten av sin närmaste vän, Oliver Tambo. Jag minns hur imponerad jag blev över att Mandela, eller Madiba som han kallades av sina egna, löste kravet på bestraffning av alla apartheidregimens övergrepp genom installera försoningskommissioner.    

Det har för mig framstått som beundransvärt att svara på livslånga övergrepp och förnedring med försoning och samlande kraft.  Madiba är en förebild som människa för mig. 

Detta tal höll Nelson Mandela 1994  
vid sin presidentinstallation i Sydafrika. 

Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. 

Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. 

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, 
som skrämmer oss mest. 

Vi frågar oss: 
Skulle jag vara lysande, fantastisk, 
begåvad och förbluffande? 

Egentligen - hur kan vi undgå att vara det? 

Du är ett barn av Gud. 

Världen är inte hjälpt av din småbarnslek. 

Det ligger inget stort i att krympa, 
så att andra människor i din närhet 
skulle slippa känna sig osäkra. 

Vi föddes att förverkliga 
Guds härlighet inom oss. 

Den finns inte bara i några av oss: 

Den finns i alla. 

Och när vi låter vårt eget ljus skina 
ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. 

När vi gjort oss fria från vår egen rädsla. 

Gör vår närvaro andra automatiskt fria.