Kristallnatten
- ett minne som visar på nödvändigheten att reagera mot etniskt förtryck och
bristande Mänskliga Rättigheter
Den 7 november 1938 blev tredjesekreteraren
vid den tyska beskickningen i Paris skjuten och han avled den 9 november.
Skotten hade avlossats av en 17-årig polsk jude. Mordet blev en förevändning för den tyska
nazistregeringen att genomföra en stor våldsaktion mot judarna i Tyskland och
Österrike. En
landsomfat-tande pogrom med massarrest-eringar av judar hade redan
planlagts och koncentra-tionslägren hade förberetts för att ta emot ett stort
antal fångar. Mordet erbjöd ett bra tillfälle att sätta planen i verket.
Aktionen genomfördes av lokala parti- och SA-organisationer över hela landet.
Polis och brandkår beordrades att inte ingripa så länge inte tysk egendom
hotades.
Natten mellan den 9 och 10 november 1938
brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Omkring 7 500 judiska
butiker fick skyltfönstren krossade, vandaliserades och plundrades. Även
judiska
bostäder vandalise-rades. Judar misshand-lades, mördades och många begick
självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades
till koncen-trationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen. Där utsattes de
för en brutal behandling av SS. De judar som lovade att lämna Tyskland för att
aldrig återvända blev senare frisläppta. Detta brukar kallas Kristallnatten
eller Novemberprogromen. Synagogor brann när Nazityskland inledde det som
kallats Förintelsen.

Detta obegripliga i all sin hemskhet. Ytterligare framstår det som än mer ofattbart,
då mordbränderna och övergreppen förekom över hela Tyskland, men att övriga
medborgare blundade för det. Även media
över
hela Europa publicerade uppgifter om vad som hänt. De som förnekar eller förringar nazisternas
brott och inte håller Mänskliga Rättigheter högt möjliggör en återupprepning.
Jag tänker på danskt Folkeparti, Fremskrittspartiet, Sannfinländarna,
Polens Lag och Rättvisa, Ungerns högerpopulister m.fl Men Trumps styre platsar
också här liksom nyssnmazisterna SD.
Särskilt tråkigt är också att behöva nämna
den politik
som Israel för, som kulminerat i den s.k. National-statslagen och bosättnings-politiken
som inte bara strider mot internationell rätt utan också den egna
självständig-hetsförklaringen.