Jag hade just ingett ett antal motioner till en förening och av 8 motioner avslogs 5. Jag blev naturligtvis fruktansvärt arg, då samtliga var genomarbetade och krävt mycket arbete, och egot firade fest med orgier i uppslag på lämpliga motdrag. Efter några dagar fick jag en epost med några vänliga ord om mig som värmde samt tipset på en ”Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk” av Björn Natthiko Lindeblad och några till. Boken finns både på rean och som pocket Jag började litet motvilligt, men inne i texten började jag sträckläsa. Både rolig, gripande och med många nog så kloka tankar om hur man kan hantera livet. En av dem som finns i titeln, nämligen tanken att jag kan ha sagt/gjort/tänkt något helt åt helvete eller bara snett åt samma håll eller kanske rent av inte förklarat tillräckligt ingående vad jag menat!

Jag högaktar naturligtvis vännen som skickade mig epostmeddelandet. Det är nog den jag uppskattar mest i hela Ystad för hennes raka, skickliga och samtidigt ömsinta sätt.

Jag vill inte fortsätta någon felochrätt-diskussion men kan ändå inte låta bli att kommentera motionerna efter att som Natthiko sagt mediterat över dessa.

Motionerna ” VILL VI HA JÄMLIKHET MELLAN KÖNEN BETR PENSION?” och ”ETT KLARGÖRANDE BETRÄFFANDE ISRAEL/PALESTINAFRÅGAN” kan jag visserligen ha fel i, men jag lutar nog att jag har fog för dessa. Det jag inte beaktat är att jag p.g.a. sjukdom, Covid med 39,7, inte kunde utveckla och försvara mina texter. Men kvarstår faktum jag var inte närvarande på mötet. Skulle det ha inverkat på utgången – kanske, kanske inte?! Ansvaret för detta kan jag i alla fall inte rimligen vältra över på någon annan, utan måste själv bära.

Även med motionerna ”BISTÅNDSANSLAGET SKALL OAVKORTAT GÅ TILL BISTÅND!”,”AMNESTI ELLER LAGÄNDRING FÖR DEM MED ”TILLFÄLLIGT” UPPEHÅLLSTILLSTÅND” och ”VILL VI JAGA SPÖKEN ELLER MOTVERKA KONKRETA RISKER?” anser jag mig ha ”rätt” men kanske var det fel att inte ta upp frågan på möte först och förklara vad det handlade om och att det i så motto blev fel ändå. Att anse sig ha rätt innebär ju inte att man har rätt i andras ögon. Och ansvaret för det ”felet” måste jag naturligtvis ta på mig själv.

Detta att ”jag kan ha fel” innebär naturligtvis inget annat än att jag fortfarande står för de åsikter jag framfört och naturligtvis har tankar om den församling som hade andra åsikter. Dessa tankar för mig vidare på vägen att fortsätta min övergång till Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, där varken mina tankar i Israel/palestinafrågan, ifråga om invandring eller krigshetsen och satsningar i klimatfrågan mm blir föremål för så starkt ifrågasättande att de inte kan diskuteras och framföras

OK, jag kan ha fel… rekommenderar boken!

Bo W