EN REGNBÅGSHISTORIA

Pelle och jag har ett antal datum att fira det första är den 2 december (41år sedan), den 4september (29 år sedan), den 9 januari (28 år sedan) och den 1 maj (14 år sedan).

Det första datum är förlovningen som skedde vid stranden utanför Stenbrottet i Halmstad 1982 . Inne i stenbrottsarbetarnas gamla arbetsbod firade vi efter detta med hummer som vi tinat i bastun vid morgonbesöket på Halmstads badhus.

1994 utökades vår glädje då vi tillsammans med ett lesbiskt par blev föräldrar och alltså pappor till makalöst underbara Bojan.

Efter intensivt politiskt arbete kunde HBTQ-rörelsen förmå en riksdagsmajoritet att 1995 införa en halvmessyr som kallades partnerskap. Vi var inte bland de allra första men ändå. På mitt jobb var det sed bland juristerna att i vart fall med en blomkvast uppmärksamma att kolleger gifte sig, men tydligen kvalificerade sig inte partnerskap för detta. Jag minns dock att det var fyra arbetskamrater som muntligen framförde lyckönskningar.

Efter ytterligare politisk kamp vågade  2009 en modig riksdagsmajoritet gå emot en hödljudd skara från ”Bevara äktenskapet” (initierad Anders Arborelius, Katolska kyrkan i Sverige, Sten-Gunna rHedin, Pingströrelsen, Stefan Gustavsson Svenska Evangeliska Alliansen; https://www.svd.se/a/90a4875d-7d7b-3204-8e2b-93404b735616/bevara-begreppet-aktenskap ) och en rad andra konservativa krafter och införa Giftermålsbalkens bestämmelser om äktenskap även för samkönade par.

Pelle och jag begärde att vårt partnerskap skulle registreras såsom äktenskap från 1 maj 2009.

Åren går och vi känner oss oerhört tacksamma för att vi fortfarande får ha varandra. Litet vilja, uthållighet, omtanke, respekt, ömsinthet fordras naturligtvis…

men det är väl det som kallas kärlek…